Dolda röster - kampanj mot våld mot äldre (God Tid 5/2008)

Svenska pensionärsförbundet har beviljats finansiering av brottsbekämpningsdelegationen vid justitieministeriet för ett projekt Dolda röster — mot våld mot äldre. Tack vare projektet har förbundet hållit ett seminarium på den internationella dagen mot våld i fjol och är med och ordnar i år den 15 juni 2008 kl. 14—17 en kampanj mot våld mot äldre i restaurang Kaisaniemi, Kaisaniemivägen 6 i Helsingfors. Hjärtligt välkommen! På festen delar förbundet ut sin bok Dolda röster — våld mot äldre, en guide om trygghet. De som inte kan komma till evenemanget kan beställa guiden avgiftsfritt på förbundets kanslier i Helsingfors, Vasa och Åbo.
   Förbundet har samarbetat med Centralförbundet för de Gamlas Väl, Helsingfors Universitet (Palmenia) och Suomen vanhusten turvakotiyhdistys Suvanto ry. Forskningen kring våld mot äldre håller lyckligtvis på att öka, och siffrorna om forskning av våld är inte smickrande. Cirka en tredjedel av alla europeiska undersökningar handlade om hälsa eller social integration/inklusion, en tiondel av arbete eller den ekonomiska situationen. Intressebevakningsarbetet intresserade 4 procent, utbildning 3 procent samt våld, misshandel och utnyttjande endast 2 procent.
   När en person utsätts för våld, är det fråga om många olika former av misshandel. Man kan indela våld i fysisk misshandel, psykisk misshandel, religiös eller andlig misshandel, sexuellt eller ekonomiskt utnyttjande, försummelse att ge vård och hjälp samt att någons rättigheter begränsas eller kränks. Ekonomiskt utnyttjande hänger ofta samman med både psykiskt och fysiskt våld. Vanvård leder ofta till psykiska och fysiska lidanden, till exempel blånader och undernäring. Sexuellt våld kännetecknas också alltid av psykiskt och fysiskt våld. Paletten av olika formers våld är brokig.

Riksdagsledamot Mikaela Nylander skrev i Hufvudstadsbladet den 4 juni 2008 om att kommunerna måste erbjuda misshandlade hjälp. Hon skrev bland annat att åldringar, handikappade och utvecklingsstörda är exempel på grupper för vilka service i våldsfall bör förbättras. Hon är inne på rätt linje, men vi måste gå längre än detta. Det finns för närvarande i praktiken en del service, men den måste medvetandegöras och attityderna mot våldsförövare måste bli mer intolerant. Det ska inte löna sig att misshandla, göra ett våldsdåd eller utnyttja någon i negativ bemärkelse. Eftersom social- och hälsovårdsministeriet allt mer går in för att de äldre ska skötas hemma så länge som möjligt ska även livsvillkoren vara drägliga och de närmaste visa hänsyn.

I många kommuner placeras äldre som blivit utsatta för våld tillsammans med andra drabbade medmänniskor i ett skyddshem. Det är inte rätta platsen för drabbade äldre, utan de borde få egna skyddshem med personer som har specialkunnande om situationerna just för utsatta personer och även för förövarna. Detsamma gäller handikappade och utvecklingsstörda. Det behövs mycket stöd och hjälp för att familjerna eller relationerna ska fortsätta att fungera efter det att ett våldsdåd har skett.

För att vi ska få till stånd ett bättre samhälle med mindre våld måste vi få fram mycket mer dokumentation och forskning kring våld mot äldre och kring familjevåld. Det är därför viktigt att inte acceptera våld, vare sig inom familjen eller av obekanta.
   En finsk forskning visar att 7 procent av kvinnorna och 2,5 procent av männen i åldern över 65 år har varit utsatta för familjevåld. Vem som helst kan bli utsatt för misshandel, men en försvagad fysisk och/eller psykisk funktionsförmåga hos en äldre person utgör en särskild risk. I de allra flesta fall är förövaren i hemmet en familjepartner.
   Tyvärr sker misshandel och våld också på vårdenheter, vilket det likaså talas mycket litet om. Lika fel är det också med dessa former av våld och de måste absolut elimineras. Lyckligtvis visar Nylanders och flera andra personers artiklar och insändare att våld är en företeelse som man kan tala mer om numera. Redan att öppet börja tala om våld är ett steg framåt. Samhället måste ta sitt ansvar för de dolda rösterna.

En annan sak är att många beslutfattare börjar tycka att sociala investeringar kan räknas till godo när man planerar äldreomsorgen. Det är absolut nödvändigt att se till varje äldre person som en individ med sina egna särskilda behov och att de äldres utkomst måste tryggas. Vi ser fram emot sommaren, men efter det ska vi fortsätta att kämpa för de äldres rättigheter, såväl när det gäller integritet, ekonomi som social- och hälsovård. Ha en skön sommar!

VERONICA FELLMAN
verksamhetsledare