Om att skildra det förgångna (God Tid 9/2009)

Att skriva om sitt liv. Under den rubriken har en pensionärsaktivitet varit aktuell på sistone i olika sammanhang. Hoppeligen har den fått många att fatta pennan. Behövs ytterligare inspiration kan man läsa t.ex. Börje Backholms nyligen utkomna släktkrönika ”… och till jord återvända”.

Börje Backholm i Sundom, välkänd kultur- och föreningsarbetare, har såtillvida haft ett gynnsamt utgångsläge att han haft tillgång till sin fars dagböcker, uppenbarligen detaljrika och förda i bästa berättarstil. Detta material kompletterar och kommenterar han med fängslande reflektioner över en österbottnisk bondesläkts öden, deras många vedermödor och ganska få glädjeämnen. Den reflektionen inställer sig ofrånkomlig vid genomläsningen
   Det är ett hårt liv han skildrar, fyllt av långa arbetsdagar, ständig kamp för det dagliga brödet, osäkerhet och fattigdom, inbördes fejder, slagsmål, rättegångar och barnarbete men också drömmar om att med svett och möda skapa möjligheter för en bättre framtid, på egen grund. Priset är högt. Det har gällt att röja ny odlingsjord i den steniga marken, att komma till rätta vid knapphetens yttersta gräns, att övervinna en ogästvänlig naturs hårda villkor, att bo trångt och primitivt, tåla ett hårt husbonderegemente, också inom den egna familjen, och försöka hushålla med de knappa resurser som stod till buds.

Men författaren bjuder också på ljusare inslag i bilden: upptåg, pojkstreck, äventyr och upplevelser, där varken dramatiska eller komiska inslag saknas. Och han berättar med inlevelse om folkliga seder, om fester, nattfrieri, årets högtider, byfånar, original, danstillställningar, bröllop och jordfästningar.
Den backholmska släktens medlemmar tecknas – vad man kan förstå – realistiskt och levande, utan skönmålning. Författaren vet vad han talar om, han har intervjuat, forskat och lusläst dokumenten.

Den som tycker att man fortfarande kan tala om ”den gamla, goda tiden” får med Börje Backholm som handledare en allvarlig tankeställare. Den som tycker att en skildring av det förflutna kan vara av intresse för kommande generationer kan ta Börjes släktkrönika som förebild.

ANDERS G. LINDQVIST