Hur har eskimåerna det i sina bostäder, månntro? Är där städat och pyntat? Eller råder där igloooordning?
Det var den rikssvenska språktidningen med det inte överdrivet originella namnet Språktidningen, som nyligen hade en artikel om ord med ovanliga vokalanhopningar. Där nämndes igloooordning som ett exempel. Men också i djurens värld kan det vara litet si och så med städningen, d.v.s. zoooordning. Och fångar man ål i den svenska ån Råå så handlar det givetvis om Råååål.
Ymnig förekomst av samma vokal kan synas också i annan form. När det talas om språk och språkets roll sägs det ibland att språket ju ändå bara är ett meddelelsemedel. E-post i annan tappning.
Vokalerna är ju viktiga för att få klang i språket. Konsonanterna är mera fyllnadsgods, men kan inte vara hur många som helst i följd utan att någon vokal måste kilas in emellan och liksom bära upp det hela. En konsonanhopning kan lättast uppstå om ordet är sammansatt, så som i punschskvätt. Där har vi sju konsonanter i följd, och tar man litet sats mitt i ordet så går det galant med uttalet. Efter många punschskvättar kan det bli svårare. Under alla omständigheter förutsätter det väl ett visst mått branschstrategi.
Så finns det språk, där en och samma konsonant helt har tagit överhanden. Igen ett exempel från Språktidningen: Kuku kaki kakak ku kayak kuku kaki kakak kakek ku. Det är indonesiska och påstås betyda ”min systers tånaglar ser ut som min farfars.” Som samtalsämne är det kanske inte så sprittande, men i brist på bättre får det väl duga.
På Grönland talar man ett språk som grönlänningarna kallar kalaallisut, och där slösar man inte med mellanslagen. Påståendet ”han vill inte gärna ha en stor hund” blir helt enkelt qimmersuagarusunngilaq. Under sådana omständigheter får man överse med litet igloooordning.
ANDERS G. LINDQVIST
.png)
