Om pensionärsårens aktiviteter (God Tid 2/2009)

27.02.2009 kl. 02:00
För en tid sedan efterlyste Anders G. Lindqvist rapporter från pensionärer, som med yrkeslivet bakom sig har gett sig in på helt nya och annorlunda områden.

Eventuellt är det bara en klädsam anspråkslöshet (som i och för sig kan vara ganska onödig) som gör att det inte precis strömmat in bidrag, när jag för några nummer sedan efterlyste rapporter från pensionärer, som med yrkeslivet bakom sig har gett sig in på helt nya och annorlunda områden. Jag fick bara två svar. Men alltid något. Dessutom startade i förra numret av God Tid Kurt Nordmans artikelserie under rubriken ”Förlängd tid”, där han tar upp några tidigare samhällsaktiva personers göranden och låtande under pensionärsåren. Så själva temat lever vidare, vilket det är förtjänt av, tycker jag.

Kanske är detta med sysselsättning under pensionärstiden inte alls något problem. Måhända är det mycket få som sitter och rullar tummar och har svårt att få dagen att gå. Hoppas det finns fog för en sådan förmodan. För det handlar ju inte bara om personligt välbefinnande, om att få syssla med någonting nytt och spännande, kanske tidigare helt oprövat. Det handlar också om att fortfarande kunna känna sig nyttig, fortfarande få dela med sig av sina erfarenheter, som ju vi äldre rimligtvis måste ha samlat på. Vår nye förbundsordförande Ole Norrback har förtjänstfullt lyft fram just denna resurs.
   Men nu till bidragen. Vardera kontakten har föredragit att vara anonym, vilket självfallet respekteras.

Det första samtalet kom från en dam, som jag i tiden har samarbetat med inom Pohjola-Norden i Helsingfors. Hon har 36 år varit svensklärare i finska skolor och ville gå i pension två år i förtid, orsak: burn out. Efter att ha tagit det lugnt ett tag deltog hon i en guidekurs i Arbis och fungerade sedan som guide i fem års tid. Efter det ville hon söka sig till någonting nytt, anpassat till åldern. Hon engagerade sig i en av de svenska föreningarna för kvinnliga akademiker, och ett motiv var att fortsättningsvis få tala svenska. Samma motiv förde henne till Munksnejdens pensionärer, den vägen fick hon God Tid och stod för den första reaktionen på mitt förslag att pensionärer som gett sig in på nya områden skulle berätta om sitt nya liv.

En nyländsk pensionär berättar att han efter många år av ett ganska monotont kontorsarbetande, kunde gå i pension redan vid 60 års ålder. Änkling sedan flere år som han var kändes tillvaron till att börja med ganska innehållslös. Men så blev det med en kusin tal om gemensamma släktingar, som var många och spridda runt världen. Det väckte intresse för att ta reda på litet mera, han anmälde sig till en kurs i släktforskning, och det har nu fyllt inte bara hans dagar utan också ett växande antal mappar där hemma. Nya spännande livsöden dyker upp, och i släktforskningsarbetet har han få nya vänner, som han regelbundet träffar och tillsammans med vilka han nu odlar ett gemensamt intresse. Så kan det gå.

ANDERS G. LINDQVIST

ANNONSER