Om sång och pensionärer (God Tid 8/2009)

Sången ädla känslor föder, sägs det. Och även om kvoten av ädla känslor kan anses rätt väl tillgodosedd bland alla aktiva och hurtiga pensionärer, så finns det alltid plats för litet mera sång ännu. Sång i kör och sång unisont, d.v.s. allsång.

Tankar av detta slag väcktes hos mig när jag för någon tid sedan ingick i publiken vid den trevliga konsert, som Borgå svenska pensionärskör och Pensionärskören Furorna inom Esbo svenska pensionärer bjöd på. Och det var inte bara det vokala som gladde den välfyllda salen i Sökö kapell utan också den anda av glad gemenskap som präglade mötet mellan de två körerna, omkring femtio pensionärer sammanlagt. Det var mycket av återseendets glädje, man hade nämligen sjungit tillsammans förr.
   Det här med pensionärskörer börjar ju förekomma litet varstans. Troligen har man ofta gjort som Borgåborna att man infogat körverksamheten i det lokala medborgarinstitutets väloljade maskineri, någonting som utlöst också ekonomiska effekter. Värt att pröva på.

Så långt är allt gott och väl — i högsta grad. Men hur är det med allsången? Utan någon märkvärdigare kartläggning av marknaden vågar jag påstå att det kunde fungera bättre. På en del håll i varje fall. Och det är synd, för allsång skapar en speciell känsla av samvaro – och rimligtvis en portion av ädla känslor också. Men det kräver litet uppbackning.
   Alla måste ha sångtexter, annars bli det ingenting. Det finns sångböcker, gjorda inte minst med tanke på pensionärernas sjungande. Finlands svenska folkmusikinstitut i Vasa har producerat en utmärkt sådan, den borde finnas tillgänglig så fort unison sång skall exekveras. Men eftersom ålder och glömska har en viss korrelation kunde man väl tänka sig samma system som kyrkan med psalmböckerna, köpa en sats som beräknas räcka till för att en normal sammankomst och hålla den tillgänglig när det är dags för det musikaliska. Sitter man inte alltför glest kan det ju räcka med en bok för varannan deltagare. I nödfall kan man ju också kopiera upp ett antal sångtexter för utdelning.

Får man dessutom tag på (medlemsvärvningen!) en duktig försångare och förstås ännu hellre någon som kan traktera ett tillgängligt instrument för att stadga upp melodi och rytm, ja då skall det väl bli fart på sjungandet. Men respektera också dem som hellre lyssnar än sjunger. Vi har alla olika relationer till fru Musica.

ANDERS G. LINDQVIST