Om tankar efter julen (God Tid 1/2009)

Jul och nyår är överståndna. Granen har barrat ner sig och bärs ut, sannolikt till måttlig glädje för sophämtarna. De sista skinkbitarna har försvunnit i en mera prosaisk pyttipanna. Det mesta återgår till det normala. Nu kan julen vara förtjänt av några reflektioner — så här post festum.

Som religiös högtid håller den positionerna. Kyrkorna är välfyllda. De gamla, kära julpsalmerna sjungs med inlevelse. Det är som det skall vara, men ändå tycker man att en viss utjämning av publikfrekvens och stämning kunde vara bra. Året har många helger.
   Julkommersen har florerat, litet försiktigare i år, påstås det, men ändå. Butikerna har varit välfyllda. De gamla kära presenterna har inhandlats igen en gång. Det är väl också som det skall vara, näringslivets (h)jul skall hållas i rotation. Köpkraften skall få utlopp. Lika fullt kunde kanske en viss utjämning också av den uppflammande kommersen vara bra, mindre jäktande, mindre sista minutens impulsköp, jämnare privat likviditet och mera över året utspridd presentmottagarglädje.

Jullogistiken är ingen obetydlig bit i helgbestyren. Bilar, bussar och tåg har transporterat julfirare kors och tvär genom landet. Många skall hinna till många ställen. Tidtabellerna är strama. Vägarna kan vara hala, och julen blir inte alltid en ljusets fest. Men kanske är det inte så mycket att göra åt det heller. Julen är en familjefest, då man kan tänkas lägga många kilometer bakom sig för att få träffa vänner och släktingar. Men ändå får man en känsla av att det lätt kan bli för mycket av det goda, på en gång.
   Naturligtvis har julen som släktträff och generationsöverskridande gemenskap en viktig funktion. Här möts gamla och unga. Den arbetande generationen stiger för en stund ut ur ekorrhjulet. Barnbarn och barnbarnsbarn får inse att morfar och farmor kan ha mycket att erbjuda bakom den skenbara mossigheten. Det är kanske bland det allra viktigaste med julen som fest och möte. Men bara till julfirandet skall det inte begränsas. Farfar och mormor behövs hela året. De skall få uppleva barnens oförfalskade nyfikenhet och kan i sin tur dela med sig av levnadsvisdom och erfarenheter. Dessutom är de vanligtvis ganska lyckligt lottade i fråga om en av vår tids stora bristvaror: tid. Att hälsa och geografi sedan inte alltid gör umgänget möjligt hör dessvärre till livets realiteter.

Vi har projektet ”Farfar i skolan”, en alldels utmärkt aktivitet. ”Mormor i familjen” är ett bra komplement.

ANDERS G. LINDQVIST