I samband med Tallinnkryssningen och frågesportsfinalen 10—11 mars gjordes, som deltagarna säkert minns, ett försök att ta reda på vad läsarna anser om God Tid. Alla ombads ge vitsord åt artiklarna i nr 2/09. Tyvärr utnyttjade bara var sjätte resedeltagare möjligheten, men alltid något.
Resultat var intressant. De två artiklarna om värdet av omtanke och hjälpsamhet i förhållande till andra pensionärer fick mest beröm. De var alltså fråga om Be Jansson i Sjundeå som håller daglig telefonkontakt med andra ensamstående och om 90-årige Helmer Lindqvist i Petalax som gör vänbesök och hälsar på åldringar i trakten.
Visst var det två intressanta intervjuobjekt, väl presenterade av två av redaktionsrådets proffs inom journalistiken, och det noterades säkert i undersökningen. Men sannolikt påverkades bedömningen också av de två intervjuades engagemang och insatser. Såhär kan vi ta hand om varandra, till ömsesidig glädje. Vore inte detta någonting att fundera på ute i föreningarna, där man kanske aktivt kunde gå in för att skapa vänkontakter av detta slag.
Också på en annan punkt gav undersökningen klart besked. Frågor som har med förbundets intressebevakning och pensionärernas situation i samhället tycks intressera, både när de presenteras på ledarplats och under rubriken ”I blickfånget”. Också de s.k. kolumnerna tycks väcka intresse, och att ”Håkans hörna” med kloka hälsoråd och medicinska fakta var populär var inte överraskande. Krysset hade många anhängare, i fråga om sudokun gick åsikterna isär.
Men detta var bara en rätt begränsad skara medlemmars åsikter, kanske inte så väldigt representativa heller. Och ganska typiskt var nog också hur delade åsikterna kunde vara. Det som en del tyckte var riktigt nyttigt och läsvärt kunde andra bedöma som mer eller mindre ointressant och onödigt. Men just så är det. Och i den verkligheten skall redaktionsrådet och chefredaktören fortsätta att kryssa vidare, fortsättningsvis gärna med läsarnas medverkan.
Eller med andra ord: Hör gärna av er (brev, mejl, telefonsamtal) med beröm eller kritik. Bägge behövs.
ANDERS G. LINDQVIST