Pensioner i EU (God Tid 5/2009)

Vi har just fått resultaten från Europaparlamentsvalet. Kampanjen har på sina håll varit stimulerande och givande, och det är många viktiga frågor som väntar våra nya EU-parlamentsledamöter. Det gäller för våra nya ledamöter att börja samarbeta med sina kolleger från de övriga 26 länderna i EU och det intressanta blir att nu arbeta för gemensamma frågor i det nya parlamentet.
   Nu gäller det att se framåt. Social- och hälsovårdsfrågor, pensionsärenden och beskattning är bland annat sådana ämnen som av hävd har ansetts att varje land ska sköta nationellt. Det finns just nu flera åsikter än lösningar om deras framtida behandling. Dessa frågor har bland annat utretts på begäran av Europeiska kommissionen av flera olika parter. Den demografiska utvecklingen i relation till den framtida pensionsutvecklingen och behovet av social- och hälsovårdstjänster har brytt hjärnorna på de flesta beslutfattare — i Finland, i Europa och i världen, både i stort och i smått. Men ska det finnas en gemensam lösning på dessa frågor behövs utredning och en större dimension.

Inom den expertgrupp jag tillhör inom AGE Platform hörde vi några forskare som hade utrett pensions- och demografifrågor på uppdrag av kommissionen. Den stora riktlinjen just nu inom EU är att man satsar mer på hållbar utveckling av ekonomin och pensioner än på pensionernas tillräcklighet. Det innebär att man hellre ser till att den offentliga ekonomin är i balans än att man ser till att hålla en viss nivå på pensionerna. En av drivkrafterna till att förenhetliga pensionerna är möjligheten att överföra pensioner mellan länder.
   Forskarna gjorde en framtidsprojicering till år 2060. För demografins del innebar det att det finns färre barn och flera äldre än 2006. Det är inget nytt. Det nya är att kalkylerna har blivit mer optimistiska trots den pågående ekonomiska recessionen. Om man beaktar pensionerna, hälsovården och långvården kommer dessa att öka bruttonationalprodukten i hela EU med cirka 5 procent per 2060. Om man samtidigt beaktar den minskade investeringen i utbildning och lägre arbetslöshetsunderstöd blir den totala effekten på bruttonationalprodukten i EU cirka 4,7 procent. Det anses vara förhållandevis lite. Två viktiga faktorer är dels hur många personer som får en mindre pension när de pensionerar sig och hur stor andel pensionsutgifterna blir av de totala statsutgifterna i relation till bruttonationalprodukten i EU. Dessa projiceringar innebär en mycket måttfull utveckling av de statliga ekonomiska utgifterna.
   Det som forskarna tror att kommer att bli nyckelfaktorer för behandlingen av pensionerna i framtiden är lämplighetskriterier (ålder, tillgängliga pensionsscheman), generositet (vem som medverkar i finansieringen, indexjustering, hållbarhetsfaktorer), incentiveffekter (både ekonomiska och andra inverkningar på arbetspensioner), eventuella andra pensionssystem som introduceras samt sektorklassificering (om t.ex. statliga pensioner privatiseras).

Demografin, pensionerna och social- och hälsovårdsfrågorna är av stort intresse i EU och globalt. Sverige, som blir EU-ordförandeland den 1 juli 2009 har aviserat att dessa frågor kommer att ha stor tyngdpunkt. Det behövs inte stora extrapoleringar, projiceringar eller kalkyler för att påvisa att det behövs mycket tålamod och flera undersökningar för att få EU-länderna att närma sig varandra i dessa stora frågor. Vi kommer kanske en bit på vägen under de kommande fem EU-parlamentsmandatsåren. Jag vill önska alla våra nya medlemmar i Europaparlamentet lycka till!

VERONICA FELLMAN
verksamhetsledare