Pensionerna och finanskrisen (God Tid 1/2009)

22.01.2009 kl. 00:55
Vi måste fortfarande kämpa för pensionärernas köpkraft. I den globaliserade värld vi lever i påverkar globala förändringar i olje- och bränslepris, ekonomiska beslut om lånegivning och företagens lönsamhet på den individuella börsen. Det är frågor som till och med rikspolitiker har svårt att bemästra. Det är därför vi efterlyser bättre attityder gentemot pensionärer och eliminering av diskriminering på grund av ålder hos beslutfattare och allmänhet.

Finanskrisen och kriget i Gaza är de mest omtalade diskussionsämnena om man läser dagens tidningar eller följer med medierna. Kriget i Gaza är ett tecken på misslyckad global förhandlingsförmåga. Det är bara att hoppas att parterna snart finner en lösning till fred. Finanskrisen är däremot en både global och lokal fråga som många ekonomiska experter har gått bet på att lösa. Den globala viljan att lösa finanskrisen torde finnas, åtminstone i västvärlden, men det behövs en koordinering och sammanjämkning av marknaderna innan den finansiella trovärdigheten återställs på börserna världen över.
   Vad innebär då finanskrisen för pensionerna? Pensionsskyddscentralens verkställande direktör Jukka Rantala, som även är ordförande för den s.k. Rantala-gruppen som fastställer indexnivån på arbetspensionerna, skrev en förtydligande artikel i Helsingin Sanomat den 2 januari. Han skriver att det är överraskande att inte ens en dålig ekonomisk utveckling kan på lång sikt inverka dramatiskt på finansieringen av arbetspensionerna. Enligt en färsk rapport av OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) har avkastningen från pensionsfonderna i början av detta år varit i genomsnitt 18 procent negativ. Irland har haft den största nedgången (minus 30 procent) och Grekland den minsta (minus 3 procent). Läget för Finlands del har varit minus 12 procent. Trots att länder med den största andelen aktieplaceringar uppvisar den lägsta avkastningen har den gemensamma avkastningen för dessa länder ändå varit klart bättre än i de länder där andelen aktieplaceringar har varit liten. Rantala talar som så många andra ekonomiska experter för att Finland ska hålla fast vid det rådande pensionssystemet. Han tar Nederländerna som ett varnande exempel för att pensionsfondernas ekonomiska läge inverkar både på pensionspremien och på pensionsjusteringarna. Läget i Nederländerna är prekärt just nu, eftersom pensionerna troligen kommer att sänkas till följd av de dåliga avkastningarna till pensionsfonderna. Rantala talar för en indexutveckling där man inte gör stora höjningar under högkonjunkturer men inte heller stora nedskärningar under lågkonjunkturer. I Finland kommer indexet på arbetspensionerna att vara 4,95 procent i år, vilket förutspås vara högre än löneutvecklingen för 2009. Det är pensionärerna väl värda efter alla dessa år med dåligt utfall på det brutna indexet. Det går inte i längden att indexförhöjningen på arbetspensionerna och lönerna är så stora, eftersom prisnivån ändå följer löntagarnas nivå.

I Europa diskuteras just nu om pensionerna i huvudsak ska betalas enligt den första eller andra pelaren. Den första (”defined benefit”) innebär att pensionerna betalas främst av skattemedel och politikerna beslutar om pensionens storlek (folkpensionsutgiften uppgick totalt till cirka 3 miljarder euro 2007). Den andra pelaren (”defined contribution”) innebär att pensionsmedlen fonderas och administreras enligt en intern överenskommelse. Finland hör till de länder där största delen av pensionsmedlen betalas ut enligt den andra pelaren (arbetspensionsutgiften var cirka 16 miljarder euro 2007). Indexeringen på arbetspensionerna har inte varit väldigt stor, men för år 2009 inte heller undermålig. Ett problem är att transparensen i förvaltningen av pensionsmedlen för arbetspensionerna är mycket ogenomtränglig, till och med för politikerna. Det har nästan blivit en egen stat inom staten. Den röda tråden har varit att hålla pensionspremierna så konstanta som möjligt och för att kunna bromsa pensionsutgifterna. Systemet har länge uppfattats som diskriminerande för pensionärer och det är lyckligt att finanskrisen kom i slutet av det tredje kvartalet 2008, då index för arbetspensionerna fastställdes. Folkpensionsindexet är 4,6 procent för detta år.
   Prisstabilitet har man redan länge haft i Europeiska unionen som en stöttepelare, men den har blivit endast en vision.
   Juhana Vartiainen skriver i Hufvudstadsbladet den 4 januari att mänskligheten även i framtiden i hög grad kommer att förlita sig på marknadsmekanismen för att allokera sina resurser och skapa välbefinnande genom global arbetsfördelning. Sanna Tenhunen, ekonom vid Pensionsskyddscentralen, skriver i sin artikel i Kansantaloudellinen aikakauskirja 4/2008 om incentiv och risker med det finländska pensionssystemet att risken för den ekonomiska hållbarheten vid förmånsbaserade system ligger hos den arbetande befolkningen, i ett betalningsbaserat pensionssystem i varierande storlekar på pensionerna, och i ett fonderande pensionssystem ligger riskerna på placeringsmarknaden. Den demografiska strukturen, den politiska strukturen och en nedgång i produktiviteten är risker i alla pensionssystem.

Trots att det finländska pensionssystemet internationellt sett fick ett relativt gott betyg under rådande svåra finansiella situation är frågan om Finland klarar sig lika bra i fortsättningen. I förbundets intresse är att våra pensionärer skulle klara sig bättre. Vi måste fortfarande kämpa för pensionärernas köpkraft. I den globaliserade värld vi lever i påverkar globala förändringar i olje- och bränslepris, ekonomiska beslut om lånegivning och företagens lönsamhet på den individuella börsen. Det är frågor som till och med rikspolitiker har svårt att bemästra. Det är därför vi efterlyser bättre attityder gentemot pensionärer och eliminering av diskriminering på grund av ålder hos beslutfattare och allmänhet.

VERONICA FELLMAN
verksamhetsledare

ANNONSER