Några läsare har hört av sig, när jag för två nummer sedan efterlyste tryckfel. För dessa fels benägenhet att – som det brukar heta, litet ursäktande – ”smyga sig in” går ingen fri. När hans nuvarande majestät i Sverige ännu var kronprins blev han i en tidning ”knorprins”. Omkastade bokstäver är kanske det vanligaste tryckfelet. Bara ibland bli effekten komisk.
En annan läsare berättar att hon en gång för firmans ledningsgrupp skulle skriva ett protokoll, pöytäkirja alltså. Men hur det nu var så blev det ”pötyäkirja” i stället. Tryckfelsnisse kan ibland vara på retsamt humör. Naguborna lär någon gång för flera årtionden sedan ha kallats till ”skrämbildsundersökningar”. Ett mera lugnande besked kunde den tidning erbjuda som skrev om ”kyssningsmissilerna”.
När en församling anställde ny kantor uppgav ortstidningen att han hade avlagt diplomsångarexamen och dittills mest uppträtt som ”frilandssångare”. Huruvida han sedan som kantor uppträdde också i växthusen är inte känt. En annan tidning kunde rapportera att ”staten skulle utföra sprängningar trots protes från markägare”. Alltid hjälper det inte att vara rustad till tänderna, som det heter.
En snickarmästare hade avlidit, och i nekrologen stod det att han närmast sörjes av två bräder. Där ser man hur en yrkesman kan få är nära relation till sitt arbetsmaterial.
Vissa felaktigheter kan också uppstå i den brådska som ofta råder på redaktionerna. En tidning diskuterade det växande rattfylleriet och skrev: ”För det första måste skärpen straffas …” Den förträffliga tidningen Grönköpings veckoblad, som ofta snappar upp liknande tassigheter, hade försett sin notis med rubriken ”Ändå hängslena?”
En tidning noterade giftermålsfrekvensen och att många särskilt på sommaren ”knöt hymnens band”. Uppenbarligen florerade detta främst inom någon kyrkokör. Om en konstnär i Sverige skrev ortstidningen att han ställde ut sina ”silleben”. Och föralldel, somliga målar blombilder, varför inte någonting i fiskväg som omväxling.
ANDERS G. LINDQVIST
.png)
