Världens utveckling och tidens gång yttrar sig på olika sätt. Ett är tillkomsten av nya ord. Ofta är de kanske än så länge bara på väg in i det allmänna medvetandet men behövs ändå för att nya företeelser måste ha en etikett om man skall kunna tala om dem.
Den moderna (data)tekniken, som ofta rusar förbi oss litet mera till åren komna, erbjuder goda exempel: klipp, blogg, cache, chatt, chip, cookie och spamfilter. Men också mera vardagsnära ämnesområden som mat och dryck bidrar till nyskapandet: basmatiris, brioche, chorizo, enolog, gnocchi, haloumi, jambalaya, pesto och shiitake. Den utländska härstamningen lyser klart igenom: engelskan i tekniken, italienskan i matsammanhang.
Och så finns det mera allmänna ord, som inte så lätt kan grupperas. Dit hör sabb, tårtning, hint, nedköp, oflyt, pucko, retro, svenne och tummis. Eller adjektiv: brötig, flashig, kontrafaktisk, multiresistent, queer, sunkig, transgen. För att nu inte tala om verben, exempelvis dissa, flippa ur, mingla, pusha, skejta, sms:a, uppgradera och överbelåna. Delvis rent svenskklingande och rätt begripliga även utan tillgång till ordbok.
Men om nytt tillkommer så försvinner också gammalt, ofta rätt hemtrevliga och begripliga ord men ändå så ovanliga att Svenska akademien i sin ordlista lyft ut dem. Det betyder ändå inte alls att de skulle vara portförbjudna i svenska texter. Och synd vore det, eller vad sägs om brackaktig, fagarlockig, fejdlysten, grannsynt, hugnelig, knoddaktig, lastfull och njugghänt. Alltså en rad gammaldags trevliga och uttrycksfulla adjektiv, som fortfarande kan ha en uppgift att fylla när bättre alternativ saknas. Pensionerade – på sätt och vis.
Egentligen skulle detta ha handlat om det omdiskuterade könsneutrala hen. Men det ordet finns inte ännu i Svenska akademiens ordlista. Det gör däremot alla de nyord jag nämnt ovan.
ANDERS G. LINDQVIST
f.d. fagerlockig
.png)
