För närvarande är flera lagar aktuella inom intressebevakningen. På vårmötet diskuterades mycket om intressebevakningens resultat. En utredning av detta sker i samband med nästa årsberättelse, före det presenterar jag för min del aktuella intressebevakningsärenden i denna kolumn. Men har förbundets intressebevakning någon inverkan? Ge gärna dina tankar och idéer, en tanke är att alla föreningar har en egen person som är kontaktperson för lokala, regionala och nationella intressebevakningsärenden. Just din åsikt behövs, för det är den verkliga situationen som ska förmedlas till beslutfattarna. Ta gärna kontakt!
Lagen om likabehandling
Likabehandling diskuteras för närvarande inom olika ministerier. Det hör ihop med ett lagförslag om en diskrimineringsombudsman, ett lagförslag om en nämnd för likabehandling och jämställdhet samt ett lagförslag om diskrimineringsombudsman. Därtill föreslås att femton andra lagar ändras till följd av att lagen om likabehandling stiftas i sinom tid. Dessa lagar har bland annat att göra med arbetsgivarens ansvar för att ta hänsyn till lagen om likabehandling. Men lagförslaget går längre än till arbetslivet.
Ändamålet med lagförslaget är att främja likabehandling och hindra diskriminering bland annat på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder, sexuell läggning, och annan orsak som beror på personen. Könsdiskriminering lyder under en separat lagstiftning.
Den nuvarande minoritetsombudsmannen skulle ersättas med en diskrimineringsombudsman. Därtill skulle den nuvarande diskrimineringsnämnden och jämställdhetsnämnden gå ihop till en nämnd för likabehandling och jämställdhet. Den nya nämndens uppdrag skulle bestå av förutom de nuvarande uppgifterna även av samtliga diskrimineringsgrunder. Om lagen går igenom betyder det en stor förbättring för behandlingen av diskrimineringsärenden på grund av bland annat ålder. Förhoppningsvis kommer även attityderna i samhället att förändras till det bättre när det gäller att tillmötesgå pensionärernas behov av service, produkter och förnödenheter.
Internationella arv
Enligt ett kommande direktiv från Europeiska unionen EU kommer en person som är bosatt utomlands att kunna välja i sitt testamente om arvet ska tillämpas enligt landet i den lag vars medborgare personen är i stället för den senaste boningsorten.
Europeiska unionen har uppskattat att cirka 4,5 miljoner medborgare avlider årligen. Det genomsnittliga värdet på deras förmögenhet är cirka 137 000 euro, vilket ger ett totalt förmögenhetsvärde på samtliga dödsbon inom EU på cirka 616 miljarder euro årligen. Cirka 10 procent av dödsbona är internationella. De internationella dödsbona är ändå vanligen ungefär dubbelt så stora som de nationella dödsbona, vilket gör att de är i genomsnitt cirka 270 000 euro, vilket ger dem ett värde på cirka 121 miljarder euro.
För finländare är detta direktiv välkommet, eftersom alternativen ger bättre planeringsmöjligheter vid arvsfrågor.
Närståendevård
Närståendevården har nyligen kartlagts i lägesrapporten ”nationellt utvecklingsprogram för närståendevården”. I programmet fästs särskild uppmärksamhet vid stärkande av närståendevårdares ställning, lika behandling och stöd för att orka i arbetet. Ett av alternativen går ut på att Folkpensionsanstalten skulle betala ut understöden till närståendevårdarna.
Genom närståendevårdarnas arbete sparas 1,1 miljarder euro år 2013 enligt kommunernas bedömningar i utgifter för sociala tjänster. Den största ökningen av utgifterna för närståendevården är att antalet närståendevårdare som ingått avtal ökar från nuvarande cirka 40 000 personer till 60 000 personer. Utgiftsökningen skulle enligt bedömningar vara 264 miljoner euro per år. Å andra sidan skulle enligt bedömningar en ökning med 20 000 personer av antalet närståendevårdare som ingått avtal spara i genomsnitt 338 miljoner euro i övriga offentliga serviceutgifter per år. Det är närståendevårdarna absolut värda. Egentligen uppgår antalet närståendevårdare till cirka 300 000 personer.
Utvärdering av pensionsreformen
Sysselsättningsgraden för äldre personer har stigit relativt snabbt i Finland på 2000-talet. Mellan 2000 och 2011 steg sysselsättningsgraden för 55–74-åringar med cirka åtta procentenheter. De viktigaste ändringarna berodde på en begränsning av antalet förtidspensioneringar och ekonomiska incitament i anslutning till ålderspensioner. Enligt undersökningsresultaten ökade sysselsättningen i de äldre åldersgrupperna genom att den individuella förtidspensioneringen avskaffades och åldergränsen för pensionsslussen höjdes. Det här framgår av Roope Uusitalos och Satu Nivalas undersökning, som publiceras den 8 maj 2013.
Pensionsreformen gjorde det ekonomiskt mer lockande både för 62-åringar och 65-åringar och äldre att fortsätta arbeta. Däremot hade reformen motsatt effekt för 63- och 64-åringar. Som helhet ledde det förändrade beteendet som reformen resulterade i till att den genomsnittliga åldern för ålderspensionering sänktes en aning. Det här arbetar myndigheterna med och en reform av pensionslagen väntas därför till 2017.
Jag vill tillönska alla en riktigt trevlig sommar!
VERONICA FELLMAN
verksamhetsledare
.png)
