Vid tillökning i familjen uppstår vanligtvis ett problem, som kanske inte alltid är så lättlöst: Vad skall barnet heta? Synpunkter inströmmar då från olika håll. Här några mera principiella bidrag.
Vad finns det för namn i släkten som borde tas till vara? Jag har i min närhet ett exempel på ett flicknamn, som har sin sjunde bärare i rak följd.
Vill man vara modern, ta då gärna ett tidstypiskt namn, inte bara ett som är en nykonstruktion. Då finns risken att det blir bara en dagslända, men kanske en skimrande sådan.
Hur många förnamn? Lagen tillåter visst tre, och många utnyttjar det. Bara ett är väl å andra sidan ganska ovanligt och känns kanske litet fantasilöst. Är det enda namnet dessutom mycket vanligt ökar riskerna för förväxlingar.
Vilken är ordningsföljden om namnen är två eller tre? Det är inte likgiltigt, för i myndighetssammanhang tillgrips alltid det första, som ingalunda behöver vara det som man hade tänkt sig som dagligt tilltalsnamn. Själv heter jag Per Anders Gustaf och får finna mig i att ofta få brev riktade till Per Lindqvist, vilket känns rätt främmande.
I vårt tvåspråkiga land kan det vara skäl att tänka på hur namnet låter uttalat på finska, med tonvikt på första stavelsen. Ibland kan det låta litet bakvänt.
Så har vi detta med antalet stavelser i namnen. Är det inte ganska ofta så att det finns en benägenhet att förkorta fyrstaviga namn. Elisabet blir kanske bara Lisa, Sebastian Basse och Magdalena Lena.
Vi har också den motsatta företeelsen, enstaviga bli lätt tvåstaviga. Lars bli Lasse, Bo blir Bosse, Knut blir Knutte, Stig blir Stickan. Enstaviga flicknamn är mera sällsynta, så där finns färre exempel.
Slutligen det värsta av allt: e-postadresserna. Tänk bara på Hakan. Osten, Asa, Marta och Gosta, som ju inte alls heter så utan Håkan, Östen, Åsa, Märta och Gösta. Vad finns EU till för egentligen?
Inspiration till dessa rader har jag fått av en Ulf, som klokt nog hellre vill kalla sig Uffe och nyligen har inlett ett välförtjänt pensionärsliv efter att framgångsrikt ha skött denna tidning i många år. Jag upprepar det råd jag brukar ge alla på väg ut i pensionärslivet: Se till att du har saker att syssla med, lagom mycket, lagom trevligt, lagom flexibelt.
Tack för gott samarbete, Uffe.
Anders G. Lindqvist
.png)
