Om vår fyrtioåring

06.11.2013 kl. 01:22
UPPSNAPPAT # 8 Det var en verklig rivstart. Året efter Svenska pensionärsförbundets tillkomst 1972 var man redo för en egen tidning.

Det var en verklig rivstart. Året efter Svenska pensionärsförbundets tillkomst 1972 var man redo för en egen tidning. Första numret distribuerades i 16 000 exemplar, och paradsidan pryddes bland annat av en bild av republikens president, själv 73 år och alltså i pensionärsålderns men – som vi alla vet – en högst aktiv pensionär. I sin hälsning till den nya tidningens läsare sade Kekkonen bland annat: ”Pensionärstiden kunde vara själsligen rik och fylld av nya upplevelser, men detta förutsätter naturligtvis en tryggad existensmöjlighet.”
   Redan i första numret kunde man läsa om olika aktiviteter i de än så länge ganska nymornade pensionärsföreningarna. Där hade Närpes, Åbo och Mariehamn sina korta aktivitetsnotiser lika väl som Helsingfors, Ekenäs och Lovisa, för att bara ta några plock ur högen.

Organisationsfrågor behandlades. Redan det första numrets ledare angav tonen. Enighet ger styrka, lydde rubriken. Och ledartexten tar fram en sanning som fortfarande gäller. Där krävs att förbundet skall växa så ”att så många pensionärer som möjligt sluter upp kring det, ty ju större förbundet är, dess mer har det kraft att driva sina medlemmars intressen.”
   Nya friska idéer saknades inte heller. Förbundsmötet i augusti 1973 efterlyste uppmuntran av hemslöjden samt gymnastik och motion som ”borde införas som verksamhetsformer i samtliga lokalavdelningar.” Det kroppsliga välbefinnandet framhävdes också i Åboföreningen, som gått in för fem minuter motionsgymnastik i början av de varje fredag återkommande träffarna.
Resor var populära. De än så länge ganska få annonserna handlade ofta just om turism och resor. Men också banker och försäkringsbolag hade lagt märke till hur de nu kunde nå det växande kundsegmentet av pensionärer.

Och en debattspalt hade kommit i gång redan vid starten. Ungdomens hyfsning (det vill säga brist på) var ett insändar­tema, vidare nyttan av motionspromenader och bristen på medlemmar som verkligen är villiga att hugga i när det riktigt gäller.

Biskop John Vikström, vars bild också prydde första numrets paradsida, sade sig önska att tidningen skulle erbjuda ”inspiration och hjälp åt alla dem som är beredda att försöka göra sin pensionärstid till en god tid.”
   Mycket har skett på 40 år. Första årets fyra nummer omfattade 50 sidor, 2011 kom vi upp till 316 och i fjol till 288. Men så är det ju också nio nummer numera som uttrycker den enighet som ger oss styrka.

Anders G. Lindqvist

ANNONSER