Samhället har helt tydligt visat sympati för äldreomsorgen i reaktionerna av regeringens strukturpolitiska program. 300 miljoner euro av de cirka en miljard euro som staten avser att kommunerna ska spara 2014–2017 minskas från äldres långvård. För närvarande har inte äldres långvård fungerat tillsfredsställande överallt, eftersom såväl Valvira som justitieombudsmannen i utredningar har påvisat brister i långvården av äldre. Det fanns 31.12.2012 totalt 449 004 personer som var fyllda 75 år i Finland, av vilka 284 186 kvinnor (63 procent) och 164 818 män (37 procent). Av dessa befinner sig cirka 4,3 procent på långvården, vilket avser både hälsocentralernas bäddavdelningar och kommunalt anstaltsboende, vilket gör cirka 19 000 personer. Målet är att antalet långvårdskunder och -klienter sjunker till 2 procent, vilket är cirka 9 000 platser, och är därmed cirka 10 000 platser för ett befolkningsunderlag som under denna tid kommer att öka. På fyra år minskar inte dessa platser lyckligtvis med naturlig avgång, och en systemändring kräver planering och rätta resursinsatser omedelbart.
I ett välfärdsland som Finland ska vi alla kunna åldras med värdighet. Vi behöver en vision om hurdant Finland vi vill leva och åldras i. En positiv attityd till behandlingen av äldre och åldrandets utmaningar ska det finländska samhället förmedla till yngre personer. Statistik visar att yngre är måna om att äldre behandlas med bevarad stolthet, integritet och självbestämmande även om skatterna höjs. Ett samhälle ska vara stolt över att ha välmående äldre. Och här är inte linjedragningen mellan äldre och yngre lätt att dra. Många kan ha en skild fysisk, psykisk, själslig, social och intellektuell ålder, och alla har vi egna karaktärsdrag och erfarenheter. Frågan är mer om man klarar själv eller behöver hjälp för att klara de dagliga sysslorna.
Det finländska samhället behöver en öppen diskussion om hur man åldras. Det verkar bli gammalmodigt att tala om åldringsvård eller -omsorg. Åldrandet ska inte innebära passivering såsom att en äldre vårdas, sköts eller omhändertas, utan var och en ska kunna åldras individuellt, och till åldrandet hör emellanåt svårigheter med funktionsförmågan, som man ska kunna få hjälp med för att annars leva ett meningsfullt liv med släkt, vänner och bekanta och man ska också känna att man kan knyta nya bekantskaper och inleda nya aktiviteter, till exempel lära sig om datorer.
Samhället borde hjälpa till med flera alternativ till sociala och intellektuella aktiviteter. Det är här tredje sektorn och Svenska pensionärsförbundet med sina föreningar träder fram. Det stora nätverk av frivilliga och förtroendevalda som ställer upp för förbundets cirka 19 200 medlemmar är unikt och här ska alla pensionärers erfarenheter och resurser tas till vara. Redan nu har många föreningar vänverksamhet, då deras medlemmar besöker en ensam äldre i hemmet eller på en långvårdsavdelning; mor- och farfäder i skolan är utmärkta ambassadörer för samarbete över generationsgränserna och tusentals frivilliga föreningsmedlemmar leder motionsgrupper och kulturella aktiviteter, såsom körer och teaterverksamhet. Enligt förbundets statistik aktiverade sig våra cirka 19 000 medlemmar i fjol så att föreningarnas evenemang hade 127 015 deltagare, vilket gör drygt 6 evenemang per medlem per år. Det är rätt bra, men vi kan vara bättre.
Det ska bli lika vanligt att be om hjälp som att erbjuda sin hjälp. Var och en av oss har vår egen identitet och profil – vilken är din? Kanske du har extra möjlighet att ställa upp någon gång i veckan för att samtala med någon eller vill gå ut och gå eller hitta på något att göra och vill ha sällskap? Passa på att nämna om det vid nästa föreningsmöte och kanske det är någon eller några andra som också önskar samma sak. Det är alltid trevligare att göra något tillsammans.
Kommunens och statens insatser för äldre kommer alltid att behövas. Äldreomsorgslagen trädde i kraft 1.7.2013, så visst innebär regeringens strukturpolitiska program är en utmaning för äldreomsorgen. Vi måste alltid tänka på att vända svårigheter till möjligheter, och nu är det viktigt att dokumentera många aktiviteter för seniorer, samverka mellan olika sektorer för att vården av äldre ska få en hållbar riktning och samarbeta för ett drägligt liv för äldre i alla åldrar i vilket skick som helst. Du får gärna berätta om speciellt dina goda erfarenheter för mig, tidningen, äldreråden och föreningarna.
God Jul och Gott Nytt År 2014!
Veronica Fellman
verksamhetsledare
.png)
