Redan i början av 1930-talet lär man ha talat om
globalisering, men först nu på senare tid har det
blivit ett begrepp som flitigt odlas i debatten. Glo-
balisering kan beskrivas så att vår världsbild i såväl
ekonomiska som kulturella och politiska samman-
hang har vidgats och fördjupats samtidigt som olika
former för internationellt samarbete fått allt större
betydelse.
På ett mera vardagsnära plan kan man möta glo-
baliseringen i olika sammanhang. Ett bra exempel
dök upp häromdagen. Jag hade köpt enförpackning
medfärgpennor åt ett barnbarn, som gärna tecknade
och ritade. Medförpackningenföljde en motsvarig-
het till det som i medicinska sammanhang brukar
kallas bipacksedel. Den innehöll korta texter på 32
olika språk, varav fem var sådana som använde (för
mig) helt obegripliga bokstäver/skrivtecken.
Om man betänker att det finns åtminstone 3 000
språk i världen så var ju detta inte så överväldigan-
de. Men det gav i varje fall mig en stark känsla av
– globalisering.
I första hand slog det mig att detta var en massiv
översättarprestation, där någon form förinternatio-
nella kontakter rimligtvis kan ha behövts. Vidare
var det uppenbart att det handlade om en produkt
med spridning runt om i världen, alltså en verklig
globaliseringsartikel. Och för det tredje kunde man
– om man så vill – se för sig hur denna i och för sig
ganska blygsamma pryl kunde göra det möjligt för
någotlitet barn att sitta och färglägga sina egenhän-
diga alsterlika väli Polen eller Kroatien somi Japan
eller Indonesien. Världen krympte på något sätt.
Sålunda kan en infotext, där 32 språk samsas på en dubbelsidig A4, ge en förnimmelse av gemenskap
och mellanfolkliga kontakter, alltsåjust av globalisering. Vilket vi behöver mer än någonsin.
ANDERS G. LINDQVIST