Som alla vet drar det ihop sig till jul. Detta aktualiserar två (ofta svårbesvarade) frågor. 1. Vad skall jag ge? 2. Vad vill jag själv ha? I vårt så kallade prylsamhälle börjar ju de flesta ha det mesta. Så alldeles lätt är det inte.
Om man dessutom har ambitionen att svarva ihop något slags rimmat bihang till julklapparna kan det bli ännu besvärligare. Någon stor poesi behöver det naturligtvis inte vara, men någon liten finurlighet skadar aldrig. Själv har jag visserligen den erfarenheten att intresset för paketets innehåll lätt överträffar förtjusningen över det vidhängande rimsmideriet. Försöka duger ändå alltid.
Idealet är förstås om versmakeriet inte strax avslöjar vad paketet innehåller. Till exempel: ”Fast den mycket pengar kostar, / står den bara där och rostar.” Julklappen var en brödrost! Eller ett annat exempel. ”Denna bok har inga mord, / ingen kärlek, inga ord.” När den sinnrika paketeringen med alla snören och rosetter är vederbörligen avvecklad står mottagaren där med en – plånbok!
Ibland måste innehållet ändå avslöjas i förväg. Själv har jag en jul skaldat sålunda: ”Liksom många år tillförne / avriv alltid nedre hörne´ / Hitta så i din kalender / varje vecka, en i sänder .” Ger man en almanacka år efter år så är det inte så lätt att förnya sig.
Redan för många år sedan hörde jag berättas att den svenska skalden Esaias Tegner hade gett en av sina söner ett paket med följande föredömligt korta rim: ”Denna gåvas syftning / är en högre lyftning.” Innehåll: Ett par hängslen!
God jul allesamman! Försök gärna rimma litet, det kan ge också en mera anspråkslös gåva en liten guldkant.
Anders G. Lindqvist
.png)
