Det har inte varit mycket bevänt med vintern i år. Ingen har rödnäst och huttrande behövt säga att den helst skulle vilja gå i ide och ta det lugnt tills blåsipporna åter i backarna står. Men det finns de som har förstått det. Ursidae heter gänget, ”björn” efter vederbörlig titelbortläggning.
Björnarna går i ide, igelkottarna och jordekorrarna desslikes. Den rikssvenska tidskriften Illustrerad vetenskap har i ett färskt nummer berättat har dessa våra lurviga bamsingar har det medan kölden knäpper i granriset. Först några ordentliga skrovmål (dagsranson: 20 000 kalorier) innan man drar litet mossa över sig. Det behövs, för en väl insomnad björn använder ändå 4 000 kalorier om dagen. 30–40 procent av kroppsvikten beräknas trots det försvinna under de händelsefattiga vintermånaderna.
Kalorierna behövs för hjärtverksamheten, visserligen bara fem slag i minuten, men i alla fall. Det behövs också för andningen, som är nedbantad till ett eller två andetag i minuten. Samtidigt förändras blodets kemiska sammansättning så att det binder syre lättare. Och det i sin tur minskar risken för blodproppar. Genialt!
Hur skall då Nalle sköta sina naturbehov där i trångboddheten? Svaret är enkelt. Den proceduren blir inte alls aktuell. Kroppen tar hand om allt som laddats upp före sänggåendet. Jo, litet bli ändå kvar i systemet, men det avlämnas sedan diskret invid någon vitsippstuva medan vårsolen lyser.
Själv har jag funderat på om alla björniden bara är för ensamliggande. Vore det inte bra med litet vintersällskap? En aning varmare borde det ju också bli med två pälsar. Det kan behövas även om kroppstemperaturen sjunker bara till 30 grader Celsius. Och genusneutral får man väl också vara, det är ju inte utrymme för några större orgier där i enrummaren. Men björnarna lär snarka. Då är det kanske ändå bäst att hålla litet avstånd.
Anders G. Lindqvist
.png)
