Alla vet vi att språkkunskaper behövs utomlands. Därför förekommer språkundervisning i skolan. Förr i världen kunde man ty sig till en parlör, det vill säga en frasordbok eller samtalsordbok.
I min ägo råkar jag ha en sådan från 1907 med parallella fraser på engelska och svenska. Den har sedan olika underavdelningar med tanke på till exempel vad som kan behöva sägas vid ankomst till hotellet, när man skall spisa middag eller hur man samtalar med en läkare. ”Jag känner mig mycket sjuk, jag är ofta yr i hufvudet”, kan man behöva säga, och den frasen finns sedan på engelska i parlören. Sedan frågar läkaren kanske ”Do you sleep well?” Tack vara parlören förstår man vad han frågar, varefter man tillgriper den engelska versionen av svaret: ”Nej, jag har icke kunnat sofva alls de sista tre nätterna.” Läkaren förmodas göra ett nytt besök om någon dag och undra har det står till, varvid man kan avlossa svaret ”I feel a great deal better today.” Bara det att man kan säga det måste medföra att man strax känner sig mycket kryare.
Så enkelt klarar man hälsofrågorna. Hos skräddaren kan det bli besvärligare. ”Ni skall göra mig en öfverrock, en frack, två par benkläder och två vestar”, vilket tyder på att parlören inte är avsedd för riktigt korta utrikesvistelser, även om den resande förstås behöver välja bara en artikel ur detta sedan till engelska översatta sortiment, en väst till exempel. Enklare borde det gå hos hattmakaren: ”Jag vill ha en hatt, som kan tåla en dugtig regnskur.” Eller hos urmakaren: ”Är detta ett godt ur, kan ni ansvara för det?” Allt på flytande engelska.
När hemlängtan efter alla dessa lingvistiska prövningar kanske känns för stark gäller det att uppsöka en för ändamålet avsedd butik och framsäga den engelska versionen av följande fras: ”Jag skall skrifva ett bref; kan ni ge mig ett ark postpapper?” Om den trevliga damen i butiken då svarar ”With pleasure, here it is” så förstår man strax att inköpet av brevpapper har blivit en ny språklig framgång. Värre kan det bli när en uppdykande engelsk gentleman bekänner att ”I have forgotten my snuff-box”. Men strax räddar Hill’s Dictionary situationen med upplysningen att det nu gäller att plocka fram snusdosan och vänligen fråga ”Do you take snuff?
Konstigare än så är det inte.
Utomlands.
Anders G. Lindqvist
.png)
