Nu har resultatet för riksdagsvalet tillkännagetts. Vem har inte förvånat sig över den kraftiga medvind som Sannfinländarna kände av i valet. Hur det inverkar på social- och hälsovårdsagendan för seniorer, språk- och pensionsfrågor, regionala spörsmål om kommun- och servicestrukturreformer samt medborgarorganisationernas verksamhetsbetingelser återstår att se.
Styrelsen för Pensionärsförbundens intresseorganisation PIO godkände i mars 2011 två spetsfrågor utöver det strategipaket som publicerades vid julen. De är tryggande av tjänster för äldre i form av en lag om äldreomsorg och utvecklande av pensionernas köpkraft. Spetsfrågorna presenteras på en annan plats i detta nummer av God Tid. En av dessa frågor håller på att utvecklas och PIO hoppas innerligt att lagen ska godkännas: Social- och hälsovårdsministeriet har gett sitt utkast till lagen om tryggande av social- och hälsovårdstjänster för äldre personer. Propositionen finns även på svenska på www.stm.fi och sänds på begäran från förbundets kansli. Tag gärna kontakt om ni har kommentarer eller önskar läsa eller beställa propositionen.
Vem bestämmer i pensionsfrågor?
Arbetspensionernas främsta uppgift är att trygga pensionärens tidigare konsumtionsnivå på ett rimligt sätt efter det att arbetskarriären har upphört. Är maktstrukturen kring pensionssystemet och användningen av makt i balans med huvuduppgiften? Finland är ett av de länder där det föds för få barn i förhållande till antalet vuxna, vilket innebär att demografin och försörjningsbalansen möter allt större utmaningar. Försörjningsbalansen är cirka 25 procent, vilket innebär att det behövs fyra personer som arbetar för att försörja även en pensionär. I och med att de äldre blir flera kommer det att behövas flera som arbetar och det innebär att var och en borde tänka på att arbeta längre för att upprätthålla balansen. Vi får inte glömma att cirka 13 procent av personer över 70 år arbetar, och det ska vara möjligt för en pensionär att förtjäna mer, om pensionären själv önskar.
Pensionssystemets struktur
Jan-Erik Johanson, Jukka Lassila och Heikki Niemelä har nyligen gett ut boken Eläkevalta Suomessa (på finska, ungefär Pensionsmakten i Finland) i serien ETLA B250 för Näringslivets forskningsinstitut. Boken består av nio artiklar av olika författare. Forskningen ger vid handen att arbetspensionssystemet för näringslivet är internationellt sett rätt hållbar och fungerar till sin struktur. Däremot har arbetspensionssystemet administrerats på ett speciellt sätt i Finland: besluten om pensionssystemen och finansieringen har fattats i små grupper och inte varit transparenta. Trots att det privata arbetspensionssystemet även omfattar det offentliga pensionssystemet har arbetsmarknadsparterna haft en mycket stark ställning inom det lagstiftade pensionssystemet på bekostnad av till exempel riksdag och regering. Det här systemet kräver idog interaktion mellan intressebevakningsparterna.
Sixten Korkman tar upp hållbar ekonomisk utveckling för pensioner och hänvisar till demokratisk utveckling, vilket hör till det svårare målet att nå, vilket vi inom pensionärsorganisationerna har fått känna av. Pentti Arajärvi hänvisar till förståelse för dem som har det svårast ekonomiskt. Han lyfter katten på bordet och tar upp frågan om arbetspensionsindexet. Det verkar som om det blir dyrt att förhandla om det brutna indexet, men en förbättring av pensionärernas köpkraft och sociala välfärd är oundviklig nu.
Boken har tagits upp som en del av Finlands Akademis program Makt i Finland. Det är anmärkningsvärt att pensionspolitiken är en del av det programmet, det visar också på en domänvinst för pensionärerna i samhället.
Den 27 april 2011 offentliggjordes åtta pensionsbolags placeringsresultatanalys för fem, tio år och längre tid. Tyvärr verkar det som om en del pensionsbolag inte har lyckats nå sina realavkastningsmål om 4 procent på placeringarna för de senaste fem åren. De åtta analyserade bolagen var Pensions-Tapiola (bäst), Veritas (andra placering), Varma (tredje placering), Keva, Ilmarinen, Pensions-Fennia, Statens pensionsfond och Etera. Däremot är realavkastningarna bättre mätt för tio år och längre tid. De flesta pensionsbolag kommer då upp till cirka 4 procent. Börskraschen under 2008 har satt sina spår, trots att aktierna återhämtade sig rätt bra under 2009 och 2010. Placeringsvolymerna varierar mycket i pensionsbolagen, Varma och Ilmarinen har de största portföljerna, exponeringarna och riskerna. Alla dessa åtta pensionsbolags volym uppgår till 140 miljarder euro och är EU:s näst största pensionsfond efter Nederländernas. Placeringarna uppföljs, eftersom om det finns fara för att de inte räcker till måste man antingen höja pensionspremierna eller minska kommande pensioner. Vi hoppas på att den globala marknaden har lärt sig och att vi inte längre behöver uppleva en börskrasch som den hösten 2008. Nu finns det andra utmaningar med den globala ekonomin i och med att även Portugal, vid sidan av Grekland och Irland, har meddelat att de behöver ekonomisk hjälp.
Det är viktigt att hålla isär beslut om fördelning av medlen och beslut om placering av medlen. Men en öppen dialog och diskussion är alltid att föredra framom kabinettspolitik.
VERONICA FELLMAN
verksamhetsledare
.png)
