I Vasa var endast kandidater från oppositionen närvarande, May-Gret Axell kd, Viktor Kock och Rebecka Åkers SDP, Anna-Maja Henriksson, Nanna Rosengård, Joakim Strand och Anders Norrback SFP, Micael Westerholm Sannf, Aino Akinyemi Vf. I publiken satt närmare 100 personer.
Kandidaterna gav uttalanden och svar på frågor som pensionärerna förväntade sig. Kommande regeringsprogram visar hur långt de klarar av att hålla sina löften.
Alla kandidater var rörande eniga om att de lägsta pensionerna måste höjas för att stävja pensionärsfattigdomen. Enligt statistikcentralen lever 175 000 pensionärer på en pension under 1200 euro per månad. Skamligt för ett välfärdsland, är min åsikt. Hur detta skall finansieras hade man olika åsikter om. SDP och Vf anser att höginkomsttagare och kapital skall beskattas hårdare, medan SFP tycker att vi istället skall vi bedriva en gynnsam näringslivspolitik så att nya arbetsplatser skapas. En högre sysselsättningsgrad och utländsk arbetskraft genererar mera skatteinkomster.
FPA-indexet som har frysts i flera år bör korrigeras så att de lägsta pensionerna och andra bidrag bundna till detta index kan höjas i takt med inflationen. Detta var alla eniga om och sittande regering fick en rejäl känga för denna nedskärning som drabbat de svagaste i Finland.
Det så kallade brutna indexet för beräkning av arbetspensionerna vill ingen ändra på för det skulle inte ge något åt dem med de lägsta pensionerna, endast höja pensionen för dem med relativt höga pensioner och samtidigt försämra hållbarheten för kommande pensioner.
Pensionsskyddscentralen har nu sagt att arbetspensionsavgiften måste höjas snart för att pensionsfonderna skall räcka till i framtiden.
De aktuella krishärdarna inom den privata äldreomsorgen har berört kandidaterna. Alla var eniga om att äldreomsorgen i framtiden skall skötas av det offentliga. Enligt SFP dock så, att privat vård fortsättningsvis skall kunna upphandlas som komplement till den kommunala. Avtalen och övervakningen måste skärpas. Vinst i stället för god vård var alla strängt emot. I stort sett alla ansåg att en personal-
kvot på 0,7 bör fastställas i lag. Speciellt SFP lade in en brasklapp att vårdbehovet måste avgöra och en statisk kvot kan vara problematisk då till exempel en demensenhet kräver mera än en vårdare per klient.
Kostnadstaket för vårdavgifter, mediciner och transport bör slås ihop till ett gemensamt och vara på nivån för garantipensionen. Alla lovade se till att olägenheten, med att fattigdomen slår ut väldigt illa i början av året innan man nått kostnadstaken, korrigeras. Många väljer bröd i stället för vård och mediciner då. En periodisering är av nöden. I denna fråga var alla eniga.
Vid PIOs valdebatt i Helsingfors där alla partier utom Blå framtid var närvarande gick diskussionen i precis samma spår. Alla partier var eniga om att det var bra att den föreslagna vårdreformen föll. Märk att också centern och samlingspartiet ansåg att denna mastodont inte skulle ha haft förutsättningar att lyckas.
.png)
