I dag har jag stigit upp tidigt. Klockan är lite efter sju och morgonkaffet är drucket. Jag tittar ut och märker att det inte har blivit riktigt ljust ännu. Jag tar höstkappan på, tittar i väskan efter bilnycklarna och går ut till garaget. Det är dags att handla mat. Vi hör till riskgruppen och butiken har redan öppnat dörrarna för oss.
Jag kör ut på gatan och stannar vid korsningen. Jag märker att staden redan har bytt ett nytt trafikmärke för övergångsställe i korsningen. Det var nog vettigt att namnet ändrades när den nya lagen trädde i kraft i sommar. Nu heter det som i Sverige.
Jag kör vidare och ser cyklister som skyndar sig till jobbet. Få se om vi kommer samtidigt till nästa korsning. Cyklisten uppmärksammade mig och väjde, alldeles riktigt.
Nu får cyklisten cykla över övergångsstället mellan cykelvägarna, men ska väja för mig som kommer körandes.
Övergångsställe för cyklist
Tur att väjningsreglerna fortfarande är de samma som förr för cyklister och bilister. Svängande väjer samt de som har stoppmärke eller triangel. Ett nytt trafikmärke har dock skapats. Det ser ut precis som ett trafikmärke för övergångsställe, men har en cykel i stället för en fotgängare. Om det märket hade funnits på det här stället, skulle jag ha varit den som väjer.
Ljust framåt, rött bakåt
Jag hör att morgonens intervju i radio Vega börjar. Vem månne de har där i dag som intervjuoffer. En polis, okej. De talar om reflexer och cykellampor som skall lysa vitt ljus framåt och rött ljus bakåt. Vad bra att cyklisterna syns bättre nu när de använder lyktor, och många har reflexvästar på också.
Nu kommer jag ut på huvudvägen och jag gasar på. Hastigheten är 100 eftersom det inte ännu är dags för mörker- och vinterhastigheter. Förresten, hur var det nu med vinterdäck, när ska de bytas? Då det blir vinterföre, halt och morgonens svartis hotar är det dags. Senast då menar jag. Nuförtiden får jag välja själv enligt vägförhållanden och dubbdäck kan användas senast i början av november. Jag måste komma ihåg att ringa i dag och beställa tid till däckdoktorn.
Trafiken tätnar. Paketbilar, en husbil och personbilen med släp kommer ikapp. De kör som dårar här på denna tvåfiliga väg. De tar ut allt nu när det är tillåtet att köra fortare, upp till hundra kilometer i timmen.
Nåå, jag låter dem köra, jag har ju all tid i världen och jag vill komma tryggt och säkert fram.
Det irriterar mig det där minimi-
hastighetsmärket. Eller vad säger du? Inte kan det väl användas någonstans, eller? Motorvägen har en minimihastighet på sjuttio men annars kan jag nog inte tro på detta trams. Allt hittar de på också.
Håll avstånd
Nu får jag börja blinka och saktar ner hastigheten och svänger till butikens parkering. Jag kör försiktigt in på parkeringsrutan. Sonen sa åt mig att köra genom två rutor så jag kan lämna parkeringsrutan körandes framåt. Det var bra tips för då behöver jag inte backa. Jag har blivit lite stel i kroppen så detta underlättar nog min parkeringsbestyr.
Nu blöter jag händerna i desinfektionsmedel och låter det torka innan jag tar på mig masken. Gjort. Känner du igen mig med masken på, så kom och hälsa på – men vi håller avstånd, som vi brukar göra i trafiken.
Läs mer trafikskyddet.fi/vägtrafiklagen
.png)
