Om små träpinnar (God Tid 6/2011)

26.08.2011 kl. 16:12
Vem minns paketpinnen? undrar Anders G. Lindqvist.

Tiderna förändras. Det insåg redan de gamla grekerna.  Och det märker vi nulevande på många sätt.  Ofta betyder förändringarna förbättringar, men ingalunda alltid. Och så finns det förändringar som innebär att någonting försvinner utan att knappast någonsin återkomma, kanske inte heller lämna något större tomrum efter sig. Ett exempel.

Vem minns paketpinnen? Rätt många, förmodar jag. I dag förekommer inte paketpinnar annat än på sin höjd i mera exklusiva sammanhang. Och tittar man efter i Svenska Akademiens alltid lika nyttiga ordlista så finns inte ordet paketpinne där. Pakethållare och paketresa finns i grannskapet, men det är ju inte någon större tröst. Går man till ordlistans stora syster Svenska Akademiens ordbok, som har varit under arbete sedan slutet av 1700-talet, hittar man följande definition: ”Liten, i snöre kring paket fäst träpinne vari paketet kan bäras.” Källhänvisningen är från 1906. Tyr man sig sedan ytterligare till Google, allt vetandes urmoder, så kommer paketpinnar – föga överraskande – upp som en museal företeelse.
   Som innehavare av en hel påse med paketpinnar kan jag presentera vår gamle vän litet närmare: Längd 5–6 cm, tjocklek 8 mm, en avfasning (midja) mitt på, snyggt svarvad i omålat trä, stundom med någon form av påtryckt (reklam)text. Och som Svenska Akademien så riktigt framhåller underlättar det bärandet av paket, som först blivit prydligt inslagna och ombundna med ett snöre, vars avslutningsögla anbragts i paketpinnens midja. Så utrustad kunde man spatsera hem glatt dinglande med paketet. Det gör lätt ett burget intryck.

Vart har nu detta förträffliga ting tagit vägen. Jo, först och främst behöver varor numera sällan paketeras in. Vanligtvis finns de färdigt i tillverkarens eller försäljarens förpackningar. Något extra omslagspapper kan kanske bli aktuellt i jultider, och i stället för snören finns ju alltid tejp, detta det nutida samhällets sammanhållande element.  Varor som inhandlas i lösvik, allt från skruvar till bananer, sätts i påsar, ofta av plast och med färdigt handtag. Och så finns det ju en uppsjö av plastkassar, vanligtvis med hurtiga reklambudskap. Dessutom medför mången helt förtänksamt egen kasse eller korg.
   Paketpinnen har gjort sitt. Paketpinnen får gå.

ANDERS G. LINDQVIST

ANNONSER