E-post – lika säkert som att skicka vykort?

Under hösten har det varit väldigt mycket medieuppmärksamhet gällande säkerhet på internet och myndigheternas ”spionage”. Av den orsaken tänkte jag denna gång ta upp framförallt e-posten och dess säkerhet. Eller kanske rättare sagt avsaknaden av säkerhet. Detta är enligt mig inte alls något farligt eller något skäl att avråda från användning av e-post, men det är viktigt att vi är medvetna om hur e-posten fungerar.

Jag brukar jämföra e-post med att skicka ett vykort, det är lika privat och säkert! Då man skall skicka eller läsa sin e-post så behöver man alltid sitt användarnamn / e-postadress och ett lösenord, detta är främst för att kunna identifiera dig och koppla ihop dig med din e-postlåda. Då du sedan skickar iväg ditt e-postmeddelande förflyttar sig meddelandet via många olika servrar runt om på internet. Det är inte ens säkert att meddelandet går nära på den fysiskt kortaste vägen. Det här är en del av hur internet är uppbyggt, det finns alltid ett flertal vägar att ta sig från A till B. Men ditt e-post meddelande förflyttar sig i klartext, meddelandet är alltså helt läsligt då det studsar runt mellan olika servrar före det kommer fram till mottagaren.

Men till skillnad från ”gammaldags” postiljoner som läser igenom vykortet vid varje sorteringsstation så går ditt e-post meddelande tillsammans med miljontals andra meddelanden via maskiner som inte förstår varken svenska, finska eller engelska. Så det är nog inte så farligt fast meddelandet är i läsbar form. Men det kan förstås finnas någon skurk som kopplat in sig på vägen och satt upp ett system som ”avlyssnar” meddelandena och snappar upp meddelanden med intressanta ord, så som kreditkort, kontonummer, lösenord, osv.

Av den här orsaken väljer man ibland att skicka känslig information delat på flera e-post meddelanden. Tex ett användarnamn i ett meddelande och lösenordet i ett annat meddelande. Sannolikheten att de båda meddelandena skulle gå precis samma väg är liten och att inse att de hör ihop är också liten med tanke på mängden e-post som rör sig varje sekund.

Risken finns alltså att någon skulle kunna snappa upp ditt meddelande och läsa det på vägen mellan ditt e-post program och mottagaren. Av den här orsaken skall man alltså vara på sin vakt och inte skicka ut känslig information. Men det är ganska sällan vi skickar sådan information, det är ju överhuvudtaget rekommenderat att man aldrig skickar tex sitt kreditkortsnummer via e-post utan då använda säkrare kontakter. Den här delen är heller inte ny och inte vad det varit tal om i media nu.

Det högaktuella är att myndigheter, och företag, de facto kommer åt att gå igenom din e-postlåda där alla dina meddelanden finns. Detta är förstås mycket personligt och känsligt eftersom detta ger ett tydligare sammanhang än enskilda meddelanden. Men igen, om vi tänker efter, har vi faktiskt något i e-postlådan som någon myndighet verkligen skulle vara intresserad av? Få av oss tror jag har det.
Här är det igen också värt att komma ihåg att det inte finns några människor som läser igenom din e-postlåda. Det är maskiner som är inställd att reagera på specifika ord och ordkombinationer och eventuellt vilka avsändare, mottagare du har på meddelandena. Först om dessa kriterier uppfylls kanske någon person någonstans börjar granska materialet.

Företag gör också liknande genomsökningar av sina kunders e-post men av andra intressen. I media har bland annat Google nämnts med deras mycket populära Gmail. Google låter sina datorer skumma genom din e-post för att klura ut vad du är intresserad av och erbjuder små reklamer enligt denna information. Men de försäkrar att de inte ger ifrån sig denna information, något de nog inte heller har råd med eftersom de i så fall skulle förlora allt förtroende! Personligen måste jag säga att måste jag se reklamer så ser jag hellre intressanta reklamer än något som inte alls har med mig att göra!

Så jag hoppas att ni alla också i fortsättningen vågar använda er e-post för att hålla kontakt och dela information med släkt och vänner. Men kom tänk er det som vykort, informationen är öppen för mången att läsa, men intresserar det faktiskt någon annan?

Eric Jansson
Frilans skribent