Intressebevakning – bryr sig beslutsfattarna om oss?

06.11.2015 kl. 17:48
LEDAREN # 8 Att lobba eller tala för sina egna ärenden hos beslutsfattarna är en växande bransch i alla länder. Nya företag uppstår, som säljer lobbning, och sysselsätter också tidigare politiker. Dessa börjar sedan plötsligt tala för större och mindre gruppers intressen hos tidigare kolleger.

Att lobba eller tala för sina egna ärenden hos beslutsfattarna är en växande bransch i alla länder. Nya företag uppstår, som säljer lobbning, och sysselsätter också tidigare politiker. Dessa börjar sedan plötsligt tala för större och mindre gruppers intressen hos tidigare kolleger. Så länge etiska spelregler följs finns det inget ont att säga om verksamheten, men kraven på beslutsfattarna ökar. Har de kunskap och vilja att skilja manipulerande framställningar från seriösa och genomtänkta förslag? Lånar de hellre sitt öra åt välklädda lobbares välformulerade förslag än åt svaga grupper, som inte ens har förmåga att formulera sina krav? I samhälleliga beslut står ofta olika gruppers intressen mot varandra. Det sägs att nivån på ett samhälles civilisation mäts i hur väl de svagaste tas om hand. Med den måttstocken är de nordiska länderna bland de mest civiliserade i vår värld, också trots ingreppen i förmånerna, som nu genomförs.

Det finns ändå skäl att reagera, också på små förändringar, när de för åt fel håll. Förslaget till statsbudget innehåller förslag till åtgärder, som drabbar pensionärer med svag ekonomi och ohälsa oskäligt. Nu föreslås bostadsbidraget krympa och den egna andelen av kostnaderna för medicinen, vården och sjuktransporterna öka. Samtidigt stiger de allmänna levnadskostnaderna, men pensionen justeras inte. Kostnaderna ökar och inkomsterna minskar. Då drabbas de med små pensioner, som samtidigt berörs av alla de här åtgärderna, mycket hårt.
För medicin- och vårdkostnaderna betalar patienten en del upp till en viss nivå. Om man behöver vård, transporter och mediciner samtidigt, vilket många gör, går en stor del av en liten pension åt till att betala självandelen innan samhället tar över ansvaret. I andra nordiska länder har man infört ett gemensamt tak för alla självandelar, som är lägre än de sammanlagda självandelarna. Det systemet borde också införas i vårt land.
Avsikten är också att bostadsbidraget skall vara lika för alla, oberoende av varifrån inkomsterna kommer. Principiellt är tanken riktig. Nu kommer förslaget bara vid maximalt fel tidpunkt, när också många andra sparåtgärder drabbar dem som har små pensioner. Därför borde inte systemet för bostadsbidrag ändras nu.

Hur skall vi som pensionärer då bästa bevaka våra intressen? Vi kommer knappast någonsin att bli en part i förhandlingarna om föredelningen av välfärden i stil med arbetsmarknadens parter. Om vi har pensionerat oss från alla värv i den privata eller offentliga sektorn har vi inte makt mera – utom när vi röstar i val. Våra möjligheter att vinna gehör är därmed beroende av våra argument och av att vi prioriterar mycket tydligt. Just nu har pensionärer med små inkomster varit prioriterade. Långa kravlistor med flummig argumentering kan inte vara pensionärernas sätt att arbeta. Det är också viktigt att markera ett oberoende av olika makthavare för att kunna bevara trovärdigheten. Oberoendet hjälper när goda kontakter skall skapas till alla beslutsfattare.
Från pensionärsförbundens sida står vi i nära och tät kontakt med politiska beslutsfattare på alla nivåer, med arbetsmarknadens parter, med pensionsbolagen och Folkpensionsanstalten för att nämna några viktiga. Under senare år har pensionärerna fått allt större uppmärksamhet i beredningen och hos beslutsfattarna. Dessa bryr sig allt mera om oss! Det större förtroendet för våra organisationer är oerhört viktigt i intressebevakningen. Det kan hastigt raseras och bör därför vårdas. Det sker bäst med ett sakligt agerande och med respekt för att också andra grupper i samhället har berättigade önskemål och krav.
Som väljare blir pensionärerna allt mer intressanta, inte minst för att vi blir flera. Pensionärerna är ingen enhetlig grupp, som kan samlas i ett enda parti. Våra medlemmar är från cirka 60 år till en bit över 100 år gamla. De har jobbat i alla yrken, deras ekonomiska och sociala situation varierar mycket och deras ideologiska värderingar finns över hela skalan. Därmed blir också pensionärsförbundens förtroende bland de egna medlemmarna beroende av förmågan till samarbete åt alla håll. I politiska sammanhang företräder vi varken regeringen eller oppositionen, vi företräder pensionärerna! Därför är det klokt att som förbund avstå från manifestationer, som kan tolkas som stöd för antingen regeringen eller oppositionen.
Ole Norrback
förbundsordförande

ANNONSER