En av de vanligaste orsakerna varför folk skaffar sig en dator och internetuppkoppling är för att kunna sköta sina bankärenden. Idag har bankerna väldigt effektivt lyckats skuffa över sina tjänster nästan helt och hållet till nätbanken. Bankkontor finns kvar – ännu — men de blir hela tiden färre och avgifterna för att sköta ärenden över disk blir bara högre. Allt detta är steg i bankernas försök att effektivera och optimera sina tjänster för att spara pengar.
Många användare är också väldigt nöjda och glada över den ”smärtfria” möjligheten att snabbt och enkelt kunna sköta sina bankärenden hemifrån istället för att behöva köa i banken under kontorstid. Frågan är förstås var man drar gränsen på vad som är rimligt att flytta över till nättjänster, inte kan ju bankkontoren helt och hållet avskaffas heller. Bankernas förflyttning till nätet har också, enligt min mening, resulterat i att det på bankkontoren ”alltid” är långa köer. Detta baserar jag på mina en, två besök till en bank per år, då får man alltid sitta och köa när endast ett fåtal kassor är öppna. Detta i sin tur ökar ju kundernas motivering att söka sig till nätbanken. Den senaste nyheten på nätbanken är elektroniska räkningar. Företagen skickar räkningarna till banken så att räkningen dyker upp på din nätbank och du behöver inte göra mer än att godkänna räkningen för betalning, vad smidigt! Själv är jag nog lite gammaldags och vill ha mina räkningar på papper, då ser man tydligt vad man fått för räkningar och kommer, förhoppningsvis, ihåg att betala dem inom utsatt tid. Räkningar som bara dyker upp i nätbanken förutsätter ju att man kommer ihåg att logga in där och godkänner räkningarna till betalning. Själv har jag inte testat på elektroniska räkningar så jag vet inte om banken har något system för att påminna en, men jag har förstått att man nog själv måste komma ihåg att gå in på nätbanken och kolla eventuella räkningar.
En orsak varför många ställer sig skeptiska till nätbanker, förutom osäkerhet med datateknik, är säkerheten och mediernas ”alarm” om försök att komma åt Finländares nätbankskoder. Rent tekniskt är nog alla Finländska banker säkra, krypteringstekniken bygger på ”engångskoder” något som i sig är väldigt svårt för ”skurkar” att knäcka. Varje kod används bara en gång och koden finns bara på den lilla papperslappen du har hemma. Så länge ingen kommer över den lappen är dina pengar säkra på bankkontot. Det är därför som de flesta försöken gjorts genom att lura kunderna. Skurkarna spelar på vår dumhet eller godtrogenhet! Det skickas ut e-post som frågar som uppges vara från banken och frågar efter dina koder ”för att kontrollera eller bekräfta något”. Här gäller det att använda sitt bondförnuft! Tänk efter, varför skulle banken vilja veta mina koder, de skall ju ha koll på det här! Eller ser nätsidan annorlunda ut? Dåligt språkbruk på svenska eller finska, eller är allting rent av på engelska? Vilken av våra Finländska banker skulle gå till att kontakta sina kunder på engelska? Är man fortfarande osäker kan man ta kontakt med sin egen bank och få det bekräftat, ingen vits att chansa! Så länge man rör sig på internet med sunt bondförnuft och håller sina hemligheter (bankkoder) för sig själv så går man nog relativt säker. Absolut säker är man väl aldrig, det samma gäller om man så gömmer pengarna i madrassen eller stövelskaftet.
Till sist vill jag sluta med att citera Lill-Babs då hon medverkade på Seniorskeppet, hon berättade om den butik och verksamhet hon har hemma i Järvsö, de har också en hemsida för verksamheten. — På hemsidan hittar ni … tjah, jag är ju inte så bra på såntdär med datorer, konstaterade Lill-Babs.
Det här med datorer är inte så lätt för någon, men genom att pröva och vara nyfiken kan man öppna en helt ny värld för sig. Var nyfiken, datorn bits inte, men kom ihåg att betala räkningarna också!
ERIC JANSSON
IKT-projektkoordinator