Ändra kriterierna för upphandling

Allt sedan upphandlingslagen trädde i kraft har utbud och efterfrågan på varor och tjänster jämförts enligt vissa på förhand fastställda kriterier i den kommunala och statliga byråkratin. I vissa sammanhang kan upphandlingslagen tillämpas till sin fördel, men när det gäller upphandling av social- och hälsovårdstjänster för äldre på svenska är kriterierna, definitionerna av kriterierna eller tyngden och prioriteringen av kriterierna ofta grovt missvisande, bland annat har prissättningen fått en för stor betydelse när de olika elementen vägs emot varandra.
   Kvalitativa sociala tjänster kan inte mätas enbart i ekonomiska storheter eftersom tjänsterna kan innehålla oförutsägbara element eller processer. I praktiken är det då någon part som drabbas av ett på förhand slutet avtal och eftersom avtalsparterna är köparen (kommun eller stat) och säljaren (underleverantören) är det sällan de som drabbas. Dessa parter ingår ett avtal om en tredje part, som ska vårdas. Den personen är ofta utan rättsskydd i dessa situationer.
   Vem kan besluta om en annan människas liv? Exemplen på olika misslyckade upphandlingsavtal tyder på brister i omdömesförmåga, social- och hälsovårdskunskap, samarbetsförmåga, individens språk- och grundlagsenliga rättigheter, lokalkännedom, med mera. Här känner vi igen exempel från den offentliga debatten såsom 102-åringen på Bertahemmet, matkasseavtal med Gagar och social- och hälsovårdslösningar i flera kommuner i Svenskfinland.
   Svenska pensionärsförbundets styrelse kräver en förändring av kriterierna för upphandling så att språket och lokalt producerade tjänster i högre grad än nu beaktas. Avtalstiderna med nya och obekanta underleverantörer bör vara korta till en början och tillsynen av vårdavtalen ska ordnas före avtalstidens utgång. Serviceproducenter som inte har gett tillfredsställande service ska inte få fortsätta och en ranking av serviceproducenterna borde övervägas. Om okända serviceproducenter med enbart god avtalsförmåga har gett dålig service ska samhället kunna fungera på ett ändamålsenligt sätt, det kunde man också före upphandlingslagens nuvarande strikta regler.

TOROLF FRÖJDÖ
VERONICA FELLMAN
för Svenska pensionärsförbundet rf:s styrelse