Riksdagsvalet närmar sig (nr 2/2007)

Ingen kan väl stänga ögon och öron så till den grad att han eller hon inte märker att vi har ett riksdagsval på kommande. Också i detta nummer av God Tid intar valet en avsevärd plats.
   Trots att vår organisation är partipolitiskt obunden är den inte opolitisk. En organisation som är opolitisk ställer sig på sidan om all politik. Den frånsäger sig möjligheten att påverka samhället. Svenska pensionärsförbundet har däremot påtagit sig rollen att vara pensionärernas språkrör gentemot politikerna. Det har skyldighet att berätta hur pensionärerna har det och vad som bör förbättras.
   Till alla svenska riksdagskandidater i de partier som har svenska kandidater har förbundet distribuerat en lista över vilka frågor som det är viktigt att lyfta fram i valrörelsen. Listan finns i detta nummer av God Tid. Efter valet skall förbundet via olika kanaler distribuera en förteckning över vilka pensionärsfrågor som ovillkorligen borde beaktas i regeringsprogrammet.

Ofta får man höra påståendet att partierna och kandidaterna lovar mer än de kan hålla. Det är egentligen naturligt att det är så. Hur skulle de te sig om ett parti inte alls skulle ha några målsättningar eller om en kandidat skulle tycka eller tro att det skulle räcka med att endast visa sig för folket? Naturligtvis skall kandidaten ge något besked om vad han eller hon vill uträtta i riksdagen.
   Min bedömning är att kandidaterna inte medvetet vill lura väljarna. Det är snarare fråga om hur de uppfattar vad som är realistiskt. Realismen visar sig i det skede då regeringsprogrammet skall knypplas ihop och en prislapp skall sättas på alla goda förslag. Prioriteringar är som bekant svåra att göra. Ingen regering lyckas hundraprocentigt att prioritera rätt. Det har inte den nuvarande regeringen gjort. Inte heller den regering som träder till efter valet kommer att lyckas välja så att allt som vi pensionärer anser vara självklart och borde beaktas kommer med.
   Det är viktigt att vi enskilt och i grupp liksom också vårt förbund talar för pensionärernas sak. Nu är det den optimala tiden att göra det. När regeringsprogrammet är spikat är regeringspartiernas riksdagsledamöter bundna i de allra flesta frågor. Oberoende av om de vill det eller inte. Svenska pensionärsförbundet har i olika sammanhang enskilt och tillsammans med PIO (pensionärsförbundens gemensamma intresseorganisation) framfört frågor som berör pensionärerna. I många fall har vi mött förståelse. I andra fall har vi haft en kompakt mur emot oss. Inte av illvilja eller oförstånd utan med hänvisning till finanser och statsekonomi. Det gäller för oss att vara ihärdiga, ”ligga som säcken på kvarnen” som ordspråket lyder.

Under höstens interpellationer och omröstningar i riksdagen var det många pensionärer som förvånade sig och förargades över att riksdagsledamöter röstade mot goda förslag. Omröstningarna gällde i samtliga fall frågan huruvida regeringen har riksdagens förtroende. De ingick i det politiska spel som hör vår demokrati till. Säkert fick åtskilliga riksdagsledamöter hålla i sig och rösta för regeringen, trots att de gärna skulle ha hållit på oppositionens alternativ. Hade det politiska spelet lett till att regeringen hade förlorat i omröstningen skulle den ha fått packa ihop och gå. Kaos skulle snarast ha blivit följden. Ingen nyutnämnd regering skulle ha haft tid att åstadkomma några beslut av det slag som oppositionspartierna talade för.
   Den som intresserat följer med politiken minns säkert att så gott som alla våra partier har haft regeringsansvar i något skede utan att ha gjort storverk för oss pensionärer. Så spelet är till för dem som har glömt eller inte orkar följa med.
   Nu skulle partierna ha tid att planera och utföra saker som gagnar pensionärer och andra bortglömda grupper i vårt samhälle. Låt dem förstå det!

SAMUEL LINDGRÉN
förbundsordförande