Om att bli pensionär I (God Tid 5/2008)

Är det lätt att bli pensionär?
   Det finns inget entydigt svar på frågan. Mycket beror på under vilka omständigheter man pensioneras — naturligtvis är det en helt annan sak om det sker vid normalt uppnådd pensionsålder än som ett resultat av saneringar eller till följd av sjukdom. Och så beror det på hur man är mentalt beredd att anpassa sig till den nya tillvaron, efter alla åren i ekorrhjulet.

Men somliga kan faktiskt ha det svårt. De dagliga rutinerna, som åtminstone i många fall har gett stadga åt tillvaron, är försvunna. Arbetskamraterna är borta. En del självklara förmåner är indragna. Man känner sig kanske avsågad, förbrukad. Kan man alls mera vara till någon nytta? Hur skall man nu riktigt få dagen att gå? Och vad menar pensionärsförbundet som säger att ”vår bästa tid är nu”?
   Lyckligtvis kan det här visa sig vara en övergångsfas, en anpassningsperiod, som inte behöver vara så länge. Och att den forna arbetsplatsen ännu fungerar, t.o.m. flere år efter det man tagit sin hand ifrån den, det kommer man nog också över. Ingen är oumbärlig.

Andra möter pensioneringen med öppna armar. Äntligen, äntligen får man rå om sig och sin tid själv, göra det man vill, inte mera det man måste göra. Äntligen mera tid för resor, barnbarn och hobbyn, för föreningar, konserter, långpromenader och romaner.
   Trots att perspektiven kan vara så här ljusa finns det ändå plats för det råd som jag själv brukar ge vänner och bekanta på väg in i pensionärstillvaron: Se till att du har någonting att syssla med! I de flesta fall har det varit bortkastad omsorg, snarast får man höra att de sällan haft kalendern så fulltecknad som den har varit sedan de blev pensionärer. Men också i det här avseendet är mänskor väldigt olika.

Så nog är det bäst att göra upp planer också för pensionärsåren. Det behöver inte handla om några märkliga strategier för världsförbättraraktiviteter. Det behöver inte ens handla om att känna sig särskilt nyttig, för att inte säga produktiv. Istället kan man kosta på sig en viss själviskhet, njuta av tillvaron, välja att syssla med någonting, som kanske helt avviker från det man ägnat sig åt under de yrkesverksamma åren.
   Alla behöver inte bli djuphavsdykare eller bergsbestigare. Det finns mycket att välja på mellan ytterligheterna. Men en sak skall man se upp med: att bli sittande i gungstolen!

ANDERS G. LINDQVIST