I senaste nummer av God Tid skrev jag om punschskvättar, ett ovanligt ord med sju konsonanter i rask följd. En vänlig läsarinna har skickat mig ett postkort och undrar hur många punschskvättar man behöver för att dra upp Råååålar?
Frågan är inte oväsentlig men skulle kräva en närmare undersökning av punschens roll inom populationen ålfångare, allt givetvis med särskilt beaktande av förhållandena i Rååån, belägen söder om Helsingborg, som bekant. I väntan på en sådan vill jag stanna för ett nyckelord i detta sammanhang: Skvätt. Vad är en skvätt, hur mycket är en skvätt?
Svenska Akademiens ordlista, som alltid kan tillgripas i brydsamma lingvistiska situationer, säger att det är en ”liten mängd vätska”, möjligtvis utspilld. Jaha. Men när är då en mängd liten? Ordlistans store bror Svenska Akademiens ordbok är en hel del utförligare. Den tillhandahåller följande beskrivning av ordet skvätt:
”Mängd av vätska o. d. som skvätter l. stänker l. skvalpar över kanten av ett kärl l. spilles ut (o. faller på ngn l. ngt) l. skvätter l. stänker osv. in över ngt o. d.; oftast i allmännare anv., om liten mängd av vätska l. flytande massa o. d., i sht om sådan mängd av vätska osv. som utgör en rest, särsk. resten av en dryck i ett kärl (en flaska, ett dryckeskärl)” – Hängde ni med?
Ordboken hänvisar också till ord med samma innebörd såsom droppe och slatt, det sista betecknat som vardagligt. I trakterna av skvätt hittar man f.ö. också verbet skvätta (Exempel: Han skvätte vatten på mig) och substantivet skvätta. Det sistnämnda är ju en fågel, som kanske kan antas häcka vid Råååns stränder skvättande vatten på därstädes punschnjutande ålvänner. Med litet fantasi blir ordböcker hur spännande som helst.
Efter detta kan man väl dra slutsatsen att en skvätt inte är mycket att hurra för, inte mängdmässigt i varje fall. Framgången med fångst av Råååål torde den därför inte påverka nämnvärt. V.s.b.
ANDERS G. LINDQVIST
.png)
