Om tävlandets konsekvenser (God Tid 6/2010)

27.08.2010 kl. 04:30
Att uteblivna segrar känns bittra beror mycket på förväntningarna, upphaussade som de ofta är. skriver Anders G. Lindqvist. Skulle kanske besvikelserna kännas litet lättare om man erinrar sig OS-grundaren Pierre de Coubertins kloka ord: Det viktigaste i livet är inte att segra utan att kämpa väl.

Navigare necesse est, vivere non est necesse påstås den gamle romaren Pompejus ha sagt. Därmed uttrycker han tanken att det är nödvändigt att segla, inte ens fullt så nödvändigt som att leva. Ibland tycks hans resonemang kunna tillämpas också på andra områden av livets mångfald. Det är viktigt att tävla – till exempel. Tävlandets nödvändighet och dess följder har vi alla blivit medvetna om i samband med den tragiska bastubadartävlingen för en tid sedan.

Att tävla, vara bra, helst bäst, är väl i sig mycket mänskligt. Idrotten, som vi också nyligen har upplevt i stor skala, är ett bra exempel. När medaljregnet inskränker sig till spridda skurar, är missnöjet stort. Att det också bakom en fjortondeplatsplacering kan ligga en aktningsvärd prestation görs det inte mycket väsen av. Det gäller att vinna, att komma först, högst, längst.
   Men eftersom alla helt enkelt inte kan vinna så finns det ju alltid en utväg: man hittar på nya tävlingsgrenar med nya segerchanser. Och där kan uppfinningsrikedomen vara nog så stor. Ta som exempel det så kalla käringkonket, ni vet, när man elegant slänger sin mer eller mindre äkta hälft över axlarna och frustar fram över stock och sten och genom vattenhinder . Kan det få återverkningar i form av avmagringskurer för mera rundlagda men tävlingssugna hustrur är det väl inte så tassigt som det i förstone verkar. Och någon kommer ju alltid först i mål, svettig men lycklig.
   Det finns också andra trevliga bieffekter av tävlandet. Internationaliseringen, t.ex. Har en ny tävlingsgren gett arrangörernas blodad tand så ligger ju nära till hands tanken på att få också andra länders tävlingsfantaster engagerade. Och långt värre än så kan ju det internationella umgänget bedrivas.

Att uteblivna segrar känns bittra beror mycket på förväntningarna, upphaussade som de ofta är. Skulle kanske besvikelserna kännas litet lättare om man erinrar sig OS-grundaren Pierre de Coubertins kloka ord: Det viktigaste i livet är inte att segra utan att kämpa väl..
   Det är bara en som kan vara bäst. Många kan däremot vara bra, och det är ingen dålig målsättning.

ANDERS G. LINDQVIST
 

ANNONSER