Varje vecka presenteras undersökningar av vad vi medborgare anses anse. De flesta opinionsmätningar görs av massmedier, är tämligen värdelösa och görs i kommersiellt syfte. De mest oanalytiska och spektakulära slutsatserna syns ofta i rubrikerna för att locka oss mediekonsumenter. Som vi vet kan man få det svar man vill ha om man formulerar frågan rätt. Det är en del opinionsmätare experter på. Billigt underhållningsvärde är alltför ofta enda motivet när ”åsikter” mäts.
Det finns seriösa och intressanta opinionsmätningar, men de når sällan offentligheten. ”På tröskeln till morgondagen” heter en mätning som pensionärsorganisationerna låtit göra några gånger. Den senaste presenterades nyligen. Drygt 500 personer i åldern 55–79 år har svarat på frågor om synen på tillvaron och framtiden. Några iakttagelser om svaren är av mera allmänt intresse.
Av de som svarade uppger 2 procent att de vill fortsätta att arbeta på heltid också efter pensioneringen, medan hela 42 procent vill jobba deltid. Närmare hälften vill alltså fortsätta i yrkeslivet, men i olika omfattning. Orsakerna är säkert flera. Att dryga ut en liten pension, att ha kvar kontakterna till arbetslivet, att dela med sig av erfarenheterna kan vara några orsaker. Opinionsmätningen bekräftar det vi i Svenska pensionärsförbundet trott oss veta. Många äldre vill fortsätta att vara aktiva i samhället, men flera vill fortsätta att jobba än vi trodde. I strävan att förlänga tiden i arbetslivet kunde man börja med att ta vara på det frivilliga intresset. Arbetsmarknaden skulle ha stor nytta av en smidigare övergång från arbete till pensionering.
Vad oroar sig pensionärerna över? De fem i särklass största problemen, som nämns i undersökningen, är att pensionen är för liten, att vårtjänsterna är otillräckliga, ensamheten, ekonomiska bekymmer och priset på vårdtjänster. Fyra av fem problem är relaterade till pengar. Många har små pensioner och deras oro är befogad. Garantipensionen från nästa år är en förbättring för dem med de lägsta pensionerna, men är säkert inte tillräcklig. Eftersom så många nämner ekonomirelaterade problem, långt mer än hälften, finns en del med förhållandevis god pension också bland dem. Den iakttagelsen är en bekräftelse på vår allmänt materialistiskt inriktade samhällssyn. Materiell levnadsstandard och livskvalitet är ändå inte synonyma begrepp.
Ensamheten har inte samma tydliga relation till ekonomin som de andra nämnda problemen, vilket också bekräftar det vi trott. Det finns alltför många ensamma äldre. Att söka upp och ta med en ensam pensionär till pensionärsföreningens möten fyller många funktioner. Den pensionär, som vill vara aktiv, har en meningsfull uppgift, den kostar inte mycket, den ensammes ensamhet bryts och i slutändan kan vi se två nöjdare pensionärer med bättre livskvalitet. Det är väl ett verkligt vinn-vinnprojekt där alla vinner.
Pensionärernas tilltro till olika institutioner svarar långt mot den allmänna uppfattningen i samhället. Pensionärerna litar mest på Folkpensionsanstalten och minst på politikerna. Förtroendet för pensionärsorganisationerna kunde också vara bättre, vilket vi verkligen får notera.
Någon kan tycka att jag är jävig, men bilden av våra politiker är mera negativ än verkligheten skulle ge anledning till. Det hör till man har olika åsikter i politiken, men politikerna har ändå fattat beslut som gjort att vårt land i alla internationella jämförelser är ett av de bästa länderna att leva i. Alla vi äldre har också anledning att vara nöjda över att det är så. Vi har all på vårt sätt bidragit till samhällsbygget.
OLE NORRBACK
förbundsordförande
.png)
