Social- och hälsovårdsstrategi (God Tid 7/2010)

01.10.2010 kl. 00:00
Ett positivt drag har varit att medborgarorganisationerna inom social- och hälsovården i allt högre grad har hörts inom såväl strategiarbetet som lagstiftningsprocessen, skriver Veronica Fellman.

Det har hänt mycket inom social- och hälsovården under det senaste regeringsmandatet 2007–2011. SATA-kommittén (Kommittén för reform av social garanti) lade riktlinjer för kommande social- och hälsovård, vilket även syns bland annat som ändringar i hälsovårdslagen, socialvårdslagen, handikapplagen och i form av garantipensionen. Europeiska unionen har börjat öka sitt inflytande i medlemsländernas social- och hälsovård och nu har social- och hälsovårdsministeriet inlett en strategidiskussion för ministeriet som baserar sig på en undersökning, vilken ministeriet har låtit göra om finländarnas hälsa och välmående. Den tidigare strategin nådde fram till år 2010, och nu är en ny strategidiskussion med målet år 2020 i sikte.
   Strategin för social- och hälsovårdspolitiken tar fasta på följande förändringsfaktorer inom de närmaste åren: globaliseringen, demografiska förändringar, finansieringen av social garanti, regional utveckling, efterfrågan på social- och hälsovårdstjänster, klyftan mellan befolkningsgrupperna, sysselsättning och teknologiska innovationer. Genom hela analysen skiner bekymret om en hållbar ekonomi igenom.
   De tre linjedragningarna som finns är följande:
a. Grunden för välfärden ska stärkas (dvs. vi måste få en större finansiell bas).
b. Alla ska ha möjlighet till välfärd (hur ska vi fördela välfärden?).
c. Vi ska stärka socialt hållbara och hälsosamma livsvillkor.

Orden välfärd och välmående kommer nära varandra, och avsikten är att se till att alla finländare blir delaktiga av social- och hälsovården.
   Ett positivt drag har varit att medborgarorganisationerna inom social- och hälsovården i allt högre grad har hörts inom såväl strategiarbetet som lagstiftningsprocessen. Det har varit en bra och hållbar utveckling, som både myndigheterna och medborgarorganisationerna vinner på i längden. Bland annat har ministeriet inbjudit representanter för organisationerna till en rundabordsdiskussion om social- och hälsovården med betoning på de äldre och de här diskussionerna kommer att fortsätta.
   Men det räcker inte med fina ord! Det finns mycket att göra tills vi får en social- och hälsovård som är tillfredsställande för seniorer i Finland. Finansieringen måste ligga på en hållbar grund och det behövs en diskussion om en höjning av pensionsåldern för att trygga försörjningsbalansen. Social- och hälsovårdsministeriet blir mer och mer medvetet om att tredje sektorn behövs – och att tredje sektorn, eller organisationerna och föreningarna, gör ett otroligt fint arbete med att främja ett socialt, psykiskt och fysiskt välmående. Och det är ytterst viktigt att tacka föreningarnas stora insats för alla seniorer i Finland: vi kan inte tänka oss ett Finland utan våra fina organisationer och deras utmärkta verksamhet! För att få bukt på social- och hälsovården måste därmed aktörerna i branschen samarbeta inom ramen för tryggad finansiering och tillräckliga personresurser.
   Andra satsningar som behövs är satsningar på socialt långsiktiga och hållbara åtgärder inom hälsovård och rehabilitering, förebyggande åtgärder av alla former, rätt sorts lagstiftning och att kunderna inte drabbas av höga avgifter vid besök i social-, sjuk- och hälsovården. Penningautomatföreningen RAY:s medel är ytterst viktiga för de sociala organisationernas fortlevnad och för förebyggande åtgärder.
   Alla föreningar får gärna påverka i kommunen och regionen vid planeringen av social- och hälsovården. Och ni är välkomna att kontakta mig eller kansliet för att komma med kommentarer.

VERONICA FELLMAN
verksamhetsledare

ANNONSER