Äldre och boende (God Tid 2/2011)

25.02.2011 kl. 15:33
I denna fråga måste samhället ta en klar ståndpunkt och den enda möjligheten är att rätta till statistiken, höra mer på den äldres önskemål för vårdalternativ, satsa mycket mer på hälsovård, rehabilitering, hemvård, hemsjukvård och alternativt boende för äldre! Varje person ska få åldras på ett värdigt sätt! skriver Veronica Fellman.

Minister Paula Risikko kom i slutet av januari med ett förslag om att ett program för äldreboende inrättas i Finland. Läget är det att redan när kvalitetsrekommendationerna för tjänster till äldre publicerades 2008 skrev social- och hälsovårdsministeriet att långvården ska halveras jämfört med vad den är i dag. Avsikten är att minska långvården för patienter över 75 år från 6,5 procent av 75 år fyllda medborgare, till 3 procent före utgången av 2012. Budskapet är att de äldre blir allt fler och de ska klara sig på egen hand. Så länge man är frisk går det väl att bo i sitt eget hem.
   Initiativet till ett program för äldreboende kommer inte en sekund för tidigt. För närvarande är skaran olika formers boende för äldre mycket brokig. Den är rentav så mångfasetterad att man pratar förbi varandra i politiken beroende på vad man vill betona i boendet; åldern, vårdbehovet, flexibiliteten i ägandet eller vården, med mera.

Det förekommer också skillnader mellan termerna i Sverige och Finland. Om man ser på den statistiksiffra som Institutet för hälsa och välfärd upprätthåller, www.sotkanet.fi, var under 2009 totalt 18 970 personer över 75 år långvårdsklienter inom serviceboende för äldre med heldygnsomsorg. Av dessa var klienter inom serviceboende för äldre med heldygnsomsorg inom organisationer eller företag rentav 13 561, eller 71 procent. Merparten av långvårdstjänster för äldre producerades redan 2009 av organisationer eller företag. Det är klart att kommunerna säkert hade betalningsförbindelser till en del av dessa boendeformer, och en del får statsunderstöd, men problemen är följande:

  1. Det är statistiskt svårt att få en helhetsbild av utbudet på boendeformer för äldre eftersom de statistiska uppgifterna är svåra att likställa och ta fram på grund av varierande terminologi och innehåll. Inom statistiken heter formen fortfarande åldringshem i Finland, vilket inte är gångbart i Sverige. Därtill kommer ofta handikappade med i statistiken för långtidsklienterna på vårdanstalter.
  2. Redan nu produceras största delen av boendeformerna för äldre av andra parter än kommunerna. Som vi vet från Valviras rapport är kvaliteten mycket varierande och av arbets- och näringsministeriets rapport vet vi att även priserna på privat producerade tjänster varierar mycket. Kommunernas roll poängteras mycket mer i specialsjukvården och i terminalvården beträffande äldre.
  3. Ministeriet håller på att föreslå att gränsen mellan öppen vård och anstaltsvård ska försvinna, och satsningarna på hemvården ska öka. Hur ska de sjuka äldre att klara sig hemma, i synnerhet som den service som hemvården utför kringskärs hela tiden? Minnesstörningar och andra problem måste beaktas, liksom mer möjligheter till vård till exempel i samband med vårdutredningen, som enligt lag görs för över 75-åringar.
  4. Man kan inte minska vårdinrättningsplatserna om man inte samtidigt ökar alternativa boendemöjligheter i syfte att stärka de äldres funktionsförmåga, hälsa och rehabilitering.
  5. I Finland är kostnaderna och byråkratin för att upprätthålla äldreboenden stora, vilket gör att det är lätt för stora, internationella enheter att slå sig in på äldreboende- och äldrevårdsmarknaden och ge förmånliga offerter, vilket mindre aktörer inte kan konkurrera om. Det innebär att många små aktörer, av vilka många säkert har bra vårdkvalitet, tyvärr inte klarar sig mot stora inom upphandlingen när skalfördelar och stora volymer gäller. Tredje sektorns organisationer har diskuterat att äldreboende och socialvård för äldre inte skulle omfattas av upphandlingslagen, på grund av riskerna för att äldre blir tvungna att flytta från trivsamma platser. Är det i så fall rättvist? En upphandlingsprocess som låter den äldres egna prioriteringar väga mer är humanare.
  6. Möjlighet att få bo på svenska är viktigt ur social och kulturell synvinkel, vilket måste beaktas vid upphandlingen.

I denna fråga måste samhället ta en klar ståndpunkt och den enda möjligheten är att rätta till statistiken, höra mer på den äldres önskemål för vårdalternativ, satsa mycket mer på hälsovård, rehabilitering, hemvård, hemsjukvård och alternativt boende för äldre! Varje person ska få åldras på ett värdigt sätt!

Tredje sektorns representanter inom pensionärssektorn har blivit uppmuntrade av paraplyorganisationen och en viktig finansiär, Penningautomatföreningen RAY, att samla sina åsikter och bildar en grupp för att fundera på ett program för äldre. Det här kommer att påbörjas under 2013.

Statistikcentralen ändrade konsumentprisindex från och med 2011, vilket var väntat. Totalt 15 procent av varukorgen byttes ut och moderniserades. Bostads-, el-, bränsle- och gaskostnader, kläd- och skodon samt hälsovårdskostnader ökade i vikt medan livsmedels-, transport- och kommunikationskostnader minskade i vikt. För pensionärerna är i synnerhet höjningen av hälso- och bränslekostnaderna positiv med tanke på det kommande brutna indexet.

Social- och hälsoorganisationernas samarbetsförening YTY, Centralförbundet för Socialskydd och Hälsa STKL och Centret för hälsofrämjande Tekry har den 24 januari 2011 grundat en ny riksomfattande centralorganisation som heter SOSTE Suomen sosiaali ja terveys ry. Ordförande heter Tor Jungman och vice ordförande är Leena Rosenberg-Ryhänen. De tre organisationerna flyttar sina funktioner till den nya organisationen från början av 2012. Svenska pensionärsförbundet hör till alla tre organisationerna. Vi önskar den nya organisationen lycka till med intressebevakningen!

VERONICA FELLMAN
verksamhetsledare 

ANNONSER