Hon kallas världens äldsta bloggare. Dagny Carlsson i Solna går rakt på sak när hon presenterar sig själv. Hennes blogg har haft mer än två miljoner besökare. God Tid åkte till Solna för att ta reda på vad som rör sig i huvudet på en 105-åring.
Det blev ett möte som jag sent ska glömma.
När Dagny var 99 år anmälde hon sig till en datakurs, när hon var 100 startade hon sin blogg och i fjol när hon var 104 debuterade hon som författare.
– Det gäller att inte gamla till sig, säger hon och avfyrar ett leende.
Jag inleder försynt med att fråga vad som är hemligheten bakom att bli så gammal som hon.
– Om jag hade receptet på det skulle jag sälja det och bli rik. Jag tror att man ska leva ett någorlunda sunt liv och så ska man använda både huvud och fötter.
Är det så enkelt? Dagny Carlsson är ett livslevande bevis på att det fungerar. Hon använder både fötter och hjärna. Dagny bor i lägenhet i ett 50-talshus i Solna utanför Stockholm. Hon har 10 minuters promenad till tunnelbanan och 15 minuter till Solna centrum.
– Jag går jämt, säger hon.
Behöver du inte käpp? Dagny skakar frågan av sig.
– Vad skulle jag med den till. Jag går lika raskt som de som är 35 år yngre. Jag måste ha ett bra utgångsläge med bra gener.
Dagny Carlsson föddes en majdag 1912 i Kristianstad i Skåne. Hon är äldst i en syskonskara på fem. Nu har hon bara en syster kvar i livet, men systern är inte lika rask trots att hon bara är lite över 90.
– Hon kan knappt gå. Hon har hemhjälp och det ena med det andra, säger Dagny, som hittills klarat sig själv.
Systern bor i Skåne. Dagny gillar Skåne, men har ansträngt sig för att tvätta bort den skånska dialekten.
– När jag var ung och flyttade från Skåne och skulle träffa killar så gjorde de spektakel av skånskan. Det tyckte jag inte om och lade av med den.
Numera besöker hon Skåne till jul och till midsommar.
– Jag åker dit när jag blir bjuden. Innan jag blev känd var det inte så mycket med bjudningarna. Såna är folk.
Dagny Carlsson är rakt på sak. I sin debutbok ”Livet enligt Dagny” berättar hon utan krusiduller både om kärleken till sin mormor och om ilskan över hur hennes mor behandlade henne som barn.
– Min mormor var bättre än mor. Jag tror inte att mamma var lämplig som mor. Hon förstod sig inte på barn och så hade hon en besvärlig migrän.
När Dagny var 16 månader gammal föddes hennes yngre bror. Mamman klarade inte av att hantera två små barn.
– Det var inte lätt för henne. När hon ägnade sig åt den lille blev jag avundsjuk. Jag blev arg och skrek som en vildand. Då stängde hon in mig i garderoben och där stod jag och skrek.
– Som väl var kom mormor på henne en gång. Då fick hon en uppläxning och jag slapp garderoben i fortsättningen
Dagny kunde gå vidare i livet och förlät så småningom sin mor.
– Hon blev snällare på gamla dar. Jag var den av syskonen som brydde mig mest om henne fast hon varit så elak.
Dagny hade ett varmt och förtroendefullt förhållande till sin mormor. Kanske påminner hon själv lite om sin mormor.
– Hon blev inte så gammal som jag, men hon klarade sig själv tills hon var över 92 år. Hon bodde i en liten stuga på landet till hennes yngsta son flyttade henne till stan. Där trivdes mormor aldrig.
Intresset för att skriva har Dagny ärvt av mamman, men det är mormodern som hon citerar i sina texter. Hon använder gamla ordstäv som bara skåningar förstår.
– Hon kunde säga att ”det var beroligt och räligt sa gubben när han fastnade med skägget i hjulet”. Jag såg framför mig en gubbe som hade fastnat med skägget i kvarnhjulet och snurrade runt med benen i vädret. Det betyder att någonting var lustbetonat och otrevligt på samma gång.
Älskade skolan
Dagny älskade skolan och såg upp till sina lärarinnor. Hon ville vara bäst i klassen och drömde om att bli lärarinna. Men ödet ville annorlunda. Mitt i depressionen dog fadern i sviterna av diabetes. Dagnys mor hade inget yrke och plötsligt stod familjen utan försörjare.
– Det var inte så roligt. Jag hade gått en handelsutbildning och lärt mig stenografi och maskinskrivning. Det fanns inga jobb annat än på skjortfabriken. Sedan fastnade jag där.
Hon skulle bli kvar i konfektionsindustrin i 20 år. I 30-årsåldern flyttade hon till Örebro och gifte sig. Det första äktenskapet var en katastrof. Mannen tog vid där mamman slutat. Han var svartsjuk och stängde in henne i en garderob. En söndag fick Dagny nog och rymde för att aldrig återvända.
– Jag hade bekostat hela hemmet och fick lämna allt som var mitt. Jag tog med mig en tavla och en takkrona som jag släpat med mig hela livet.
Dagny sökte in till en utbildning i konfektionsteknik som fanns i Norrköping. När hon var klar med utbildningen såg hon en tidningsannons. Germas korsettfabrik i Sundbyberg sökte personal. Dagny avancerade så småningom till arbetsledare och chef. Det var väldigt ovanligt med kvinnliga chefer på 1930-talet.
– Jag var nog ingen vidare chef. Jag tyckte så synd om stackarna som satt där.
Efter andra världskriget gick den svenska konfektionsindustrin i graven. En del företag flyttade utomlands. Korsettfabriken, som Dagny jobbade på, flyttade till hennes födelsestad i Skåne. Dagny som under tiden mött sitt livs stora kärlek, Harry, blev kvar i Stockholm.
– Harry var en pärla. Han hade humor och han var snäll. När vi träffades sade han att han inte ville gifta sig. Jag var inte skild ens så det passade mig bra.
Döm om att Dagny blev förvånad när Harry något år senare friade till henne. De fick 59 lyckliga år tillsammans. När Harry dog satte sig Dagny ner för att vänta på döden.
– Jag grät och tyckte synd om mig själv. När jag inte dog var jag tvungen att börja leva igen.
Som Carl Bildt
När Dagny Carlsson var 99 år anmälde hon sig till en datorkurs. Hon hade ärvt en dator av en systerson några år innan och självmant lärt sig använda ett ordbehandlingsprogram. På den skrev hon kåserier för skrivbordslådan.
På datorkursen fick Dagny en lärare som tidigare jobbat som journalist. Hon tyckte att det var märkligt med en 99-åring som gick på datorkurs och skrev en notis om henne i lokaltidningen. Då började telefonen ringa. Fler journalister ville träffa Dagny.
– Min lärare frågade vad jag ville göra. Jag vill blogga, sade jag för det hade jag sett att Carl Bildt gjorde. Hon fixade en blogg åt mig och skriva kunde jag av mig själv. Egentligen visste jag inte vad en blogg var.
Dagny, som bloggar under sitt andranamn Bojan, fick lite hjälp med att komma i gång och har nu, fem år senare skrivit omkring 1750 blogginlägg.
– Jag skriver så gott som varje dag, också när jag är ute på galej.
Vad betyder skrivandet för dig?
– Det ger mig lite sysselsättning. Det är roligt när jag vet att folk läser vad jag skriver. Jag har väldigt många följare. Allra roligast var det när en nioåring skrev till mig. Du är cool skrev han.
Är det svårt att lära sig använda dator vid hög ålder?
– Har man använt dammsugare så klarar man av det.
Tror du att många äldre tänker så?
– De som är sjuka ska man inte tvinga, men de som är friska kan gott göra ett försök.
Hisnande resa
När Dagny Carlsson föddes var cyklar ovanliga i Sverige. När en bil kom körande på gatan sprang folk man ur huset för att titta på den. Det är en hisnande resa som Dagny gjort till dagens högteknologiska värld. Utvecklingen skrämmer henne inte.
– Det har väl gjorts en och annan miss, men vem gör väl inte det, säger hon.
Dagny väljer och vrakar. Hon bloggar och mejlar, men använder fortfarande postgirot för att betala sina räkningar. Hon har surfplatta och två smarttelefoner, men föredrar att använda sin fasta telefon. Man hör bättre vad folk säger i den. I sommar ska hon åka till Skåne och samtidigt passa på att lära sig använda smarttelefon.
– Min systerdotter har varit rektor på en skola och har tålamod med dumma elever.
Dagny använder inte hemtjänst, men tycker att det är viktigt att den möjligheten finns.
– Men den dag de börjar använda robotar i hemtjänsten blir det inte roligt för de gamla. Mänsklig kontakt är så mycket bättre, säger hon.
När Dagny Carlsson var yngre var hon ofta ängslig. Nu har hon morskat upp sig och beskriver sig själv som en ålderdomens motsvarighet till ett underbarn – en undertant.
– Jag tror att jag har fått folk att tänka om. Det är inte så dumt att bli gammal.
Hur länge kan du fortsätta att ha roligt?
– Det är ingen idé att spekulera i det. Jag gör så gott jag kan. Sedan kan jag ramla och så är det kört.
.png)
