Känslor och värderingar är teman i ledare, tal, predikningar, men också i samvaron kring julen. Tro, hopp och kärlek är tre kristna symboler, aktuella vid jultiden, och enligt Bibeln är kärleken störst av dem. Bibelns beskrivning av kärleken är ytterst krävande. ”Om jag har all tro, som kan förflytta berg, men inte kärleken, är jag ingenting”, säger texten. Ingen av oss är fullkomlig, men vi lever själva ett bättre liv om vi respekterar varandra med våra fel, brister och olikheter. Bemöt andra som du själv vill bli bemött, är ett av de bästa råden vi kan få. Så kan kärleken också sammanfattas.
Våra värderingar är inte oförändrade över tid. Vi påverkas av det som är omkring oss, av andra mänskor och i allt högre grad av andra kulturer, delvis också av religioner. Nya generationer tillför dessutom ständigt nya synsätt. Det finns ändå bestående gränser i värderingarna. En går mellan dem som ser möjligheterna och dem som ser hoten, en annan mellan dem som vill pröva det nya och dem som tror på det bestående, en tredje mellan dem som är öppna för omvärlden och dem som håller på gränserna. Den största utmaningen står religionerna för. Vilka av Bibelns – eller Koranens – texter och värderingar skall ses som tidlösa och bestående och vilka kan ses som uttryck för tiden då texterna skrevs. Ingen mänska kan idag heller leva helt enligt Bibeln. Ödmjukt får vi erkänna att vi alla i högre eller lägre grad väljer från Bibelns ”smörgåsbord” med våra personliga preferenser och dagen värderingar som grund.
Kärlekens motsats är hat och ondska. Kampen mot dem borde väl ha den högsta prioriteten. I den kampen är ord som respekt, tolerans, samarbete nyckelord. Kärleken mellan mänskor av samma kön är inget hot mot någon, men görs trots det till ett stort problem. Under 1900-talet skördade krigen tiotals miljoner dödsoffer, år 2012 dödade krig och kriminalitet drygt 600 000 dödsoffer medan ca 800 000 begick självmord på vår jord. Samarbetet inom EU är det största fredsprojektet i Europas historia, men också globalt har beslutsfattare insett att samarbete är bättre än konflikt. Självmorden begås av olyckliga mänskor i vår närmiljö. Gör vi själva tillräckligt för att se och hjälpa de olyckliga, ensamma eller utstötta är en alltid berättigad fråga. Kampen mot krigets ondska har haft framgång, i kampen mot den individuella nöden i världen väntar ännu de riktigt stora framstegen.
Ondskan, som man trodde var död, uppträder ibland på nytt. Fascismen, kommunismen och islamismen har många gemensamma drag. Mänskliga grundrättigheter som åsiktsfrihet har ringa värde, våld och förtryck är viktiga maktmedel och osanna hotbilder skapas för att befästa makt. Islamsk terrorism är ett marginellt hot mot oss, ett mycket större hot är den framväxande fascismen, den inkrökta nationalismen och rädslan för allt som är annorlunda. I kampen mot den ondska de här åsikterna står för har vi alla ett personligt ansvar.
”Skulle Jesus få asyl hos oss?” var ledarens rubrik i God Tid inför förra julen. Knappast, var svaret då som nu. Kyrkans uppmaning att släppa in Jesus i våra hjärtan har också en annan betydelse. Visa dem kärlek och omsorg, som lider nöd, är budskapet i vardagen. Så litet av medmänsklig kärlek kan betyda så mycket för en mänska i nöd.
Ole Norrback
förbundsordförande
.png)
