Det har sagts förr, men det tål att upprepas: Tillit är grunden i ett gott samhälle. När vi kan lita på att myndigheterna behandlar oss lika, samhället ställer upp för de svaga, beredskapen att hjälpa finns omkring oss och vi blir respekterade trots olikheter, då kan vi leva tryggt. Inget samhälle är felfritt, inte heller vårt, men i alla internationella jämförelser är vårt land bland de främsta. Nu sägs vi dessutom vara lyckligast i världen, hur nu någon kan veta det.
Vi har systematiskt flyttat över ansvaret för vård och omsorg på samhället. Ännu i vår barndom var fattiggården livets slutdestination för dem som inte togs om hand av familjen eller kunde ta hand om sig själva. Då kunde ingen ens drömma om en sådan vård samhället erbjuder idag. Vi upprörs med rätta när t.ex. blöjor för dementa vägs eller räknas, men allra mest är vården god och personalen gör sitt bästa.
Allt har inte, och kan inte flyttas över på samhället. Den medmänskliga omtanken finns starkt ibland oss. Trots blygsam ersättning ökar vården av närstående hela tiden. De flesta av oss har vänner, som är vårdade eller vårdare. Vi möter dem ibland i överraskande sammanhang. Ett gammalt par kom in i varuhuset. Mannen rätade till kvinnans klädsel, kammade hennes hår, lyfte upp hennes händer på kärran, som de tillsammans sedan styrde in mellan hyllorna. Hon var tydligt dement, men fick vara med i vardagen och fick den mest kärleksfulla omvårdnad.
Många, både privatpersoner och föreningar, ordnar program eller resor för ensamma äldre och för dem, som bor i äldreboenden. Resorna kan gå förbi skolan eller barndomshemmet och blir en upplevelse att tala om länge. Många ställer frivilligt upp med kultur, som musik eller sång, eller kommer med husdjur, allt för att förgylla vardagen. I Mariehamn kör pensionärer frivilligt ut mat till åldringar, och de har ofta mera tid att samtala en stund under besöket, än vad en tidspressad personal har.
Många pensionärer ställer upp i skolan och i föreningar eller stöder och uppmuntrar någon ungdom, som kommit på kant med livet.
Det är sant att själviskheten syns och lever, möjligen starkare än när vi var unga, men den medmänskliga omtanken har inte försvunnit någonstans. Det finns många som bryr sig!
Det finns säkert många fler som är beredda att ställa upp, eller som gärna tar emot en hjälpande hand, men vet inte riktigt hur man skall få det till. I Pensionärsförbundet kunde vi försöka hitta former så att behov och frivilligt stöd bättre finner varandra. Tankarna går snabbt till tekniken. Vi kunde ha en app på webbplatsen, där önskemål och erbjudanden hittar varandra. Jo, det finns risker för att systemet utnyttjas, men för att vara med bör alla uppge kontaktuppgifter samt rapportera om besök både före och efter. Varje förening kan själv skapa egna system.
I den växande skaran pensionärer är behoven många. För en som bor ensam kan bara en kort promenad i solskenet med en annan mänska höja välbefinnandet mycket. Någon kanske önskar hjälp för att ta sig till läkaren eller till banken. Någon kan bjuda ensamma pensionärer hem till sig på kaffe och en stund tillsammans. Bara fantasin ställer gränser för vad vi kan göra mera för och med varandra, för visst finns det väldigt många, som bryr sig.
Ole Norrback
förbundsordförande
.png)
