Det är inte lätt att vara liten när någon försöker förklara att verkligheten kanske är annorlunda än vad man som barn föreställer sig.
Och ibland undrar jag om det är så mycket annorlunda som vuxen. Vi har förhoppningar som kanske grusas, vi har drömmar som inte blir verklighet – oberoende av ålder. Vi seniorer hoppas på ett värdigt åldrande, på ett land som sätter värde på sina seniorer, på ett samhälle som bygger en service som passar för olika åldrar och behov.
Vi seniorer, precis som alla andra människor, har så olika behov och önskemål. Som senior vill jag vara med och påverka och förlitar mig på att beslutsfattarna lyssnar på oss. Och jag tror på att det går att påverka.
MEN: i skrivande stund kan jag inte låta bli att tänka på alla seniorer ute i världen som lider nöd. I Ukraina orkar inte/kan inte de äldre, de gamla, ta sig bort från det krigshärjade landet. Nu blir det vinter och det blir kallt. Människorna kommer att frysa. Och de kommer att vara hungriga. Så i skrivande stund gjorde jag ett beslut: jag skickar inga julkort i år – i stället går de pengarna till en hjälporganisation som garanterar att hjälpen går till äldre människor i Ukraina.
Det är det minsta jag kan göra. Det är det jag känner att jag vill göra. Trots att det finns utmaningar också i vårt land – och självklart skall vi hjälpa på hemmaplan också – så väljer jag denna gång Ukraina.
En annan gång blir det något annat. I skrivande stund närmar sig december månad – julmånaden. Då kan vi säkert komma ihåg någon i vår näromgivning som är ensam, som blir glad över en blomma eller ett telefonsamtal. Låt oss hjälpas åt att hjälpa! Och göra julen så bra som möjligt för våra medmänniskor!
Med önskan om en God Jul och Ett Fridfullt Nytt År!
.png)
