Folkpensionen en skam för Finland

Svenska pensionärsförbundet kräver att utvecklingen av realvärdet på arbetspensionerna ska förbättras genom att index på arbetspensionerna uträknas på ett för pensionärerna mer fördelaktigt sätt: löneutvecklingens tyngd i indexkoefficienten på arbetspensionerna ska vara högre. Med den inflationstakt som råder nu är det berättigat att ha en indexgranskning två gånger per år.
   Statsbudgeten ska år 2009 innehålla ett moment för att höja folkpensionerna. Samtliga folkpensioner underskrider Europeiska unionens gränser för fattigdomsgräns fastställt för Finland. Uträkningen av folkpensionens tilläggsdelar till arbetspensioner är likaså för låg och gränserna bör justeras uppåt. Pensionsinkomstavdraget borde höjas till cirka 13 000 euro årliga inkomster för år 2009. Statsbudgeten 2009 bör omfatta medel för att kompensera kommunerna för de bortfallna skatteintäkterna.
   Folkpensionslagen stiftades 1956 i Finland. Folkpensionerna skulle ursprungligen betalas ut till samtliga 65 år fyllda personer i Finland, vilket frångicks på 1980-talet. Då stadgades en ändring av lagen som satte en övre inkomstgräns för mottagaren av folkpension. Folkpensionerna har haft ett eget index, som har bestämts enligt levnadskostnadsindexet. Det indexet har utvecklats mycket svagt. Folkpensionerna har släpat efter mest av alla pensioner. Fortfarande får personer olika folkpension beroende på civilstånd.
   Det brutna indexet har haft en sämre utveckling än det index som tillämpades tidigare på arbetspensionerna, det så kallade halvvägsindexet. Lagen om pension för arbetstagare stiftades år 1962 i Finland. Ända sedan dess har Finland haft arbetspension. Det brutna indexet har tillämpats på arbetspensionerna sedan 1996 på till 65 år fyllda personer. Arbetspensionerna stiger med 80 procent enligt konsumentprisindex och med 20 procent enligt förvärvsinkomstindex. De nämnda indexen konsumentprisindex och förvärvsinkomstindex vägde tidigare lika tungt, dvs. med 50 procent och 50 procent.
   År 2005 togs en ny pensionslag i bruk, som utgår från att pensioner till personer födda år 1948 eller senare är bundna till en livslängdskoefficient som stadgar hur hög pension av den pensionsberättigade lönen personen är berättigad till. Denna koefficient har visat sig vara synnerligen ofördelaktig för personer som får invaliditetspension, eftersom de inte har möjlighet att höja sin pension – eller sin pensionsgrundande lön – genom arbete.

Skillnaden är 25,71 procentenheter mellan realvärdeutvecklingen på arbetspensioner och lön åren 1990—2007. Pensionerna har till och med haft en negativ realvärdeutveckling under fem separata år mellan 1990 och 2007, bland annat — 0,29 procentenheter i fjol.
   Ett index som beaktar löneutvecklingen mer än levnadskostnadsindexet är en nödvändig förändring till det bättre på arbetspensionerna. Folkpensionsindex ska absolut höjas och direkta nivåhöjningar ska införas på folkpensionen. Inte i något som helst sammanhang ska index vara lägre än inflationen.