Närståendevårdarna i fokus

Den aktuella kommun- och strukturreformen avser att i synnerhet primärvården skall skötas av större förvaltningsenheter än för närvarande. Ett starkt motiv för detta förefaller vara behovet av ekonomisk effektivitet. Tyvärr har behovet av ekonomiska lösningar lett till att kravet på kvalitet och service på svenska har hamnat i skymundan. Vid konkurrensutsättning har man varit alltför oprecis vid angivandet av kvalitetsnormer.

Risken för undermålig service till den äldre befolkningen har visat sig vara störst i stora kommuner, där de vårdbehövande ofta är anonyma för myndigheterna och därför lätt löper risk för att bli bortglömda. Stora förvaltningsenheter får därför inte bli ett självändamål.

Stadgandet om att alla personer som har fyllt 80 har rätt att få en vårdplan är bra.
Då det som regel åligger den vårdbehövande eller dennas anhöriga att anhålla om kartläggning av vårdbehovet blir det dessvärre ofta så att ensamstående utan anhöriga blir obeaktade. Kommunerna borde därför åläggas att genom personligt brev informera dem som har fyllt 80 år om deras rätt att få en vårdplan. Åldern för kartläggning av vårdbehovet bör därtill sänkas till 75 år.

Vårdplanen kan innebära att den vårdbehövande kan vårdas hemma med hjälp av en närståendevårdare.  Detta är ofta en god lösning för både den vårdbehövande och även för vårdaren så länge som vårdarens krafter räcker. Förslaget att öka närståendevårdarens tid för vila och rekreation från två till tre dagar är därför en välkommen reform. Rätten till rekreation borde dock definieras i dygn i stället för dagar, eftersom den som är bunden till sin uppgift att vårda dygnet runt inte återhämtar sig under några timmar.  En effektiv vila och rekreation förutsätter att vårdaren kunde få ta ut sina lediga dygn i en följd. Detta i sin tur förutsätter att det finns korttidsvårdplatser för vårdtagaren.

Närståendevården är en samhällsekonomiskt förmånlig lösning i jämförelse med anstaltsvård. Därför bör samhället säkerställa tillräckliga stöd för att tillgången på närståendevårdare garanteras.

Svenska pensionärsförbundet önskar påminna om att av de totalt cirka 350 000 närståendevårdarna får endast 30 000 understöd. Detta beror dels på att kommunerna inte känner till vårdbehoven och dels på att vårdarna inte känner till sina rättigheter.

Helsingfors den 5 oktober 2006
Svenska pensionärsförbundet r.f.

Samuel Lindgrén
ordförande

Jan Holmberg
ombudsman