Vi vill bli hörda

Till medlemmarna i allsvenska riksdagsgruppen

Svenska pensionärsförbundet r.f. vill uppmärksamgöra Er på följande för pensionärerna aktuella frågor

1. Förhandlingsrätt/rätten att bli hörd

Pensionärerna i morgondagens samhälle är en växande grupp. Men avgöranden som berör pensionärerna bereds och besluts i organ där pensionärerna inte är representerade. Dylika frågor är ofta med ekonomisk bärvidd eller anknyter till vård och omsorg. Dessa avgörs utan att pensionärerna hörts, utan att dessa kunnat påverka besluten. Svenska pensionärsförbundet rf har även tidigare i olika sammanhang lyft fram denna uppenbara oskärlighet – tillsvidare utan framgång. En ärlig och direkt fråga till Er är: vilka åtgärder kan Ni vidta för att pensionärerna framdeles skulle bli hörda exempelvis då den årliga förhöjningen av arbetspensionerna besluts?

2. Justeringen av folkpensionerna och deras inverkan på utkomststödet

Folkpensionen höjs fr.o.m ingången av år 2008 med 20 euro. Samtidigt slopas andra dyrortsklassen vilket ytterligare innebär en ca 20 euros förhöjning. Tillsammans utgör åtgärderna en välkommen förbättring av folkpensionärernas ekonomi. Men för folkpensionärer som samtidigt är beroende av utkomststöd kan detta minskas med samma belopp som folkpensionen höjs. Folkpensionärer som berörs har med oro vänt sig till Svenska pensionärsförbundet med begäran om åtgärder med mål att de aviserade pensionsförhöjningarna inte skulle få inkräkta på utkomststödet. Om utkomststödet minskar kommer många att betrakta den utlovade förhöjningen som ett svek mot folkpensionärerna.

Är vår och folkpensionärerna oro befogad? Om så är hur kan Ni i den lagstiftande församlingen ingripa så att oron och farhågorna visar sig obefogade? De åtgärder Ni vidtar berör ju trots allt den grupp människor i vårt land som lever på de minsta inkomsterna.

3. Vård av äldre

Svenska pensionärsförbundet har länge efterlyst flera händer i vården. Rekryteringen till vårdutbildningen lockar dessvärre allt färre ungdomar. Orsaken är att dessa söker till yrken som är bättre betalda än vad vårdyrken är. Enligt uppgift i media arbetar dessutom ca 3 000 finländska sjukvårdare utomlands. Många av dessa är finlandssvenskar eller flerspråkiga som väl skulle behövas i eget land för att möta växande behovet av välutbildad personal inom vård och omsorg morgondagens samhälle med ett ökat antal äldre medför. Den kommitté för social garanti som tillsattes den 14 juni detta år kommer med stor sannolikhet att lyfta fram vårdfrågorna. Även här vore det viktigt att pensionärsorganisationerna skulle höras eller vara representerade i någon av kommitténs undergrupper.

Vi har erfarit att vård av äldre av kommunerna redan konkurrensutsätts mellan privata vårdenheter. Åtgärden skapar oro bland de vårdbehövanden eftersom de inte vet var de kommer att vårdas nästa år. Viktigt vore att stabilitet och långsiktighet skulle ha hög prioritet inom äldrevården. I detta sammanhang kan även tvenne andra frågor lyftas fram — Lag om intressebevakningsfullmakt, som trädde fram i kraft den 1 november detta år, och en möjligen kommande beskattning av föreningar som äger och driver pensionärsboenden.

Vad den första beträffar har yppats farhågor för att äldre kan utsättas för otillbörlig påtryckning att utfärda fullmakt utan att giltig anledning föreligger varför vi alla har anledning att noggrant följe med lagens tillämpning och skärskilt om den kommer att missbrukas. Den andra frågan gäller en eventuell kommande beskattning av ideellt verksamma pensionärshemsföreningar. Om en dylik förening blir skatteskyldig drar man definitivt mattan undan dem som oförtröttligt arbetar för bättre boendemöjligheter för äldre.

4 . Tryggandet av svenskan i den pågående kommun- och servicestrukturreformen

Svenska pensionärsförbundet ordnade 17—18 oktober i samarbete med Kommunförbundet och Svenska seniorer i Finland den 4. konferensen under benämningen Vem vårdar vem. Vi konferensen tangerade flera av inledarna behovet av att i det pågående reformarbetet trygga svenska språkets ställning i de enheter som bildas. Icke minst inom vården av äldre bör rätten hos den vårdbehövande att få använda sitt modersmål vara en självklarhet. Lika självklart bör vara att vården ges på vårdtagarens språk. Men även i andra sammanhang än inom vården bör de nya enheterna kunna erbjuda en fungerande service på svenska, vilket vi finner angeläget och rättvist.

Svenska pensionärsförbundet rf SPF
arbetsutskottet
8.11.2007 

Sven-Erik Kjellman
Majlis Kvist
Torolf Fröjdö
Jan Broman
Veronica Fellman, verksamhetsledare