En person som kan uttrycka sig så grovt och utan den minsta empati och förståelse kan förringa andra människors känslor och rädslor kallar vi här i södra Finland för “vargkramare”. Vargkramarna, oftast kvinnor, är totalt hänsynslösa, springer i vägen för ordningsmakten när vargar ska skrämmas, förstör viltkameror, stör älgjakter och patrullerar på nätterna för att inte något farligt ska drabba deras kelgrisar.
I Raseborg, liksom i Österbotten, har vi “gårdsvargar”, totalt orädda djur som stryker längs husknutarna, tar livet av hundar, river får, skrämmer ridande barn i ridskolor, går runt daghem och skolor mitt på ljusa dagen när barnen leker ute. Barnkärhet? Knappast! Så naiva är vi inte!
Att vargen inte ännu attackerat en människa beror nog bara på försiktighet hos människorna, inte på att vargen är rädd för människan. Det finns otaliga exempel på vargangrepp från Europa, Kanada och Ryssland. Den dödade djurskötaren på Kolmården så sent som 2016 ska vi inte heller glömma!
Många pensionärer som bor på landet är numera rädda för att röra sig i skogen efter att vargen tagit katten eller hunden eller båda. Eller rivit grannens får. Svamp- och bärplockning är inte att tänka på. Goda råd ges också i överflöd:
- Tala högt i skogen för det gillar inte vargen!
- Sätt mycket parfym på dig för vargen gillar inte kött som doftar.
- Snava aldrig!!
- Klättra genast upp i närmsta träd och lämna din hund att bli uppäten!
Jag är så trött på det här förhärligandet av ett djur. Hur kan ett djur få rätt att inkräkta på våra liv? Barnen vågar inte mera leka i skogen, lägerskolor på landet är inte att tala om, barnen måste få skolskjuts i vargreviren, husdjuren rivs och lantbruksnäringarna lider. Och så skyller man på EU!. Ärligt talat ger jag blanka den i om vargen hotas av inavel eller genetisk svaghet. Vargen är aldrig utrotningshotad i Finland, i Ryssland finns det 45.000 vargar som bara väntar på sin tur! Det enda jag vill är att barn och husdjur ska få känna sig trygga. Och förstås våra seniorer!
Isa Forsbäck
Ekenäs
.png)
