Rätten berör många saker. Några viktiga är: rätt till information, rätt att bli hörd, rätt att besluta, och rätt att sköta en annan persons angelägenheter. Också rätt att vägra information, och förbud att berätta informationen vidare. Viktiga och goda saker.
Många säger att visst sköter jag mina saker och när jag sen blir dålig tar min make och mina barn över, de älskar ju mig. Så var det ju förr men så är det inte mera. Barnen måste bevisa att de har rätt till information och rätt att besluta. Det är du själv som måste besluta om detta, och besluta så att det kan bevisas.
I ett tragiskt fall hade en förälder misshandlats i sitt vårdhem men barnen blev inte informerade. Låter hemskt och omänskligt. Det blev häftiga tidningsrubriker om bristen på information. Men egentligen hade både föräldern och barnen fallit av tåget. Föräldern hade inte sett till att barnen hade rätt att bli informerade, och barnen förstod inte heller att det behövdes. Hårda ord, jag ber om ursäkt av de berörda personerna, men sån är världen i dag.
Förr fick man sköta sina föräldrars räkningar och andra banksaker utan skriftlig fullmakt, men så är det inte mera. Bankkonton kan stängas om banken misstänker missbruk, t.ex. att någon annan använder en persons bankkoder.
Med den allt kraftigare självbestämmanderätten vill lagstiftaren också förebygga missbruk. Utmärkt. Var och en skall själv besluta vilka närstående som anses pålitliga. Det gör man på olika sätt: utse närstående i patientjournalen på sjukhus och vårdhem, upprätta en intressebevakningsfullmakt eller andra fullmakter, skriva en vårdvilja, och annat liknande. Detta skall göras i tid. Lite tillspetsat: att inte göra sådana beslut är i framtiden ett beslut att ingen får veta nånting och ingen får göra nånting. Myndigheterna har sedan rätt att vid behov utse stödpersoner och intressebevakare, med i lagen begränsade rättigheter och skyldigheter.
Ett antal nya lagar i samband med social- och hälsovårdsreformen är under arbete, och i alla är självbestämmanderätten en viktig aspekt. Enligt den nuvarande patientlagen skall anhöriga bli hörda. I det nya lagförslaget finns inga automatiska rättigheter alls för anhöriga.
Någon kan nog säga att det börjar gå för långt, att för mycket blir oskött. Men lagstiftarens problem är att man inte kan ge rättigheter blint t.ex. åt alla anhöriga - för alla anhöriga är ju inte pålitliga. Därför ger lagstiftaren inga automatiska rättigheter utan det är var och ens skyldighet att själv ge valda personer rättigheter till information, till att bli hörd, till att besluta och till att sköta angelägenheter och annat. Kalla det byråkrati om ni vill, men det minskar också missbruket. Den sista utvägen i detta hänseende är att myndigheterna kan utse stödpersoner och intressebevakare.
Är du färdig? Det är ju du som besluter, och det är utmärkt.
Arno Wirzenius
Kotka
.png)
