Pensionärsorganisation med rätt att övervaka

03.04.2019 kl. 11:56
Omvårdnadsskandaler har fått rubriker denna vinter. De agerande har varit å ena sidan kommuner och andra myndigheter samt politiker, och å andra sidan de stora bolagen som har förtjänat miljoner på fuffens. Det är skrämmande att se hur pensionärerna har åsidosatts från beslutsprocesserna, från början till slut.

Det är inte tjänstemän eller politiker som har varit undernärda på grund av vanvården, för att inte tala om värre följder. De lidande har varit pensionärer och försvarslösa åldringar som tydligen behandlas nästan som boskap.

Övervakningen har skett administrativt, självövervakning, och förhandsanmälda visiter till omvårdnadsplatserna. Långsamt, klart ineffektivt, kanske till och med blåögt.

Ingen pensionärsorganisation har deltagit i den officiella övervakningen. Pensionärerna och deras anhöriga har inga som helst laga rättigheter till övervakning och korrekt information. De har ingen makt och därför kan de negligeras. Detta trots att de har kanske den bästa kontinuerliga insynen i omvårdnaden. Officiellt organiserade kunde de genomföra en mycket bättre övervakning, snabbt och troligen också kostnadseffektivt. De kunde också inverka på upphandlingen av omvårdnadstjänster.

Arbetsplatserna har fackföreningar med strejkrättigheter, förtroendemän och annat. Konsumenterna har stöd av konsument- och konkurrensmyndigheter, med rättigheter att kräva information och föreslå böter till en ansenlig andel av företagens omsättning. Dataskyddsmyndigheterna har nuförtiden också rättigheter att föreslå böter enligt företagens omsättning. Behandling i specialdomstol. De båda senare hade ursprungligen bara lite kraft och resultatet var nära noll.

Förhandlingssituationen på omvårdnadssidan är enskilda klienter eller deras anhöriga, förstagångare, mot bolagens erfarna juristavdelningar och också mot kommunernas nedbudgeterade omvårdnad. Pensionärerna behöver en eller kanske några organisationer med i lagstiftningen inskriven rätt till övervakning och rapportering, med rätt att stöda omvårdnadsklienter, och tillräckliga muskler så att de är trovärdiga. Som en ansedd pensionär sade: kamporganisationer. En myndighet kan också vara en lösning.

De stora bolagen behövs. Men de behöver en motkraft. Den motkraften saknas tillsvidare.

En journalist som skrev om liknande skandaler för ungefär tio år sen har följt med utvecklingen. Kommentaren var: helt väntade skandaler eftersom ingen långsiktsförbättring har gjorts. Om ingen klar förbättring görs nu kommer väl de följande skandalerna kring 2030 eller så. Klienterna på de värsta omvårdnadshemmen blir då fortsättningsvis behandlade som boskap.

Regering efter regering har talat om valfrihet och andra förbättringar. Valfriheten förutsätter att omvårdnadsinrättningarna har varudeklarationer liknande dem på korvpaketen. Strikt styrd information som skall kunna verifieras.

Individens valfrihet och marknadsekonomi förutsätter båda att pålitlig och neutral information är tillgänglig. Pensionärernas övervakningsorganisation skulle ha utmärkta förutsättningar att regelbundet publicera jämförande beskrivningar av olika omvårdnadsinrättningar, både privata och publika.

ANNONSER